Ridhuset igen
Idag var andra gången jag åkte till ridhuset med Galishimo. Elin hade tid att hjälpa till och då passade vi på! Igår på valborgsmässoafton så snöade det ordentligt och idag så blåste det. Jag funderade på om blåste skulle påverka lastningen då han kan bli lite stressad av blåsten, men det gick precis lika bra som alltid. Han knallade snällt in och stod stilla och väntade på att jag skulle stänga in honom.
När vi väl var på plats så insåg jag ju att jag hade gjort ett generalfel och glömt sadelgjorden (det vill säga bältet runt hästmagen som håller fast sadeln, för er oinsatta men trogna läsare) så Galishimo fick ställas in i en spilta och jag fick blåsa tillbaka igen och hämta sadelgjorden.
Detta gillade Galishimo INTE. Elin försökte prata med honom snällt, klia honom och erbjöd även massage men han var INTE imponerad av hennes tjänster, och hade VERKLIGEN upptäckt att matte försvunnit av oklar anledning. När jag kom tillbaka så stod han irriterat och ruskade på huvudet och trampade på stallgolvet som en tävlingshäst som stått för länge i startboxen. Han gillade inte att jag lämnat honom sådär. Bara i sticket. Och inte blev han glad när han såg mig heller, nej han granskade mig som en bedragen hemmafru granskat sin otrogne man och tuggade frenetiskt på bettet och skapade dramatik.
Detta uppvarvade tillstånd hos araben ledde i sin tur att jag tvekade länge och väl innan jag vågade sätta mig upp på honom.
"Men det behövs ju inte! Du gör ju bara det du känner för! Kom ihåg det!" sa Elin och hon hade ju helt rätt. Vi har ju inga krav och ingen press på oss. Efter ca 20 minuters vandrande runt på ridhuset så var jag klar att sitta upp, och Galishimo skötte sig strålande även idag. Han var mer spänd och trippig, vilket Elin också noterade, men han var precis lika lydig som vanligt. Jag bad Elin stå bredvid honom och leda honom när jag kände mig osäker och när det kändes tryggare så red jag ifrån henne och gjorde egna övningar. Det fungerade utmärkt! Vi rider fortfarande inte efter sargen och jag tror inte jag är sugen på att rida nära fläktarna som slår på och av sig, automatiskt, men vi har lång tid på oss att komma till ro med detta. Kanske flera år, om vi vill det!
En särskild liten kille har dessutom börjat fatta det här med skänkelvikningar (sidoförflyttningar) i trav...
När vi väl var på plats så insåg jag ju att jag hade gjort ett generalfel och glömt sadelgjorden (det vill säga bältet runt hästmagen som håller fast sadeln, för er oinsatta men trogna läsare) så Galishimo fick ställas in i en spilta och jag fick blåsa tillbaka igen och hämta sadelgjorden.
Detta gillade Galishimo INTE. Elin försökte prata med honom snällt, klia honom och erbjöd även massage men han var INTE imponerad av hennes tjänster, och hade VERKLIGEN upptäckt att matte försvunnit av oklar anledning. När jag kom tillbaka så stod han irriterat och ruskade på huvudet och trampade på stallgolvet som en tävlingshäst som stått för länge i startboxen. Han gillade inte att jag lämnat honom sådär. Bara i sticket. Och inte blev han glad när han såg mig heller, nej han granskade mig som en bedragen hemmafru granskat sin otrogne man och tuggade frenetiskt på bettet och skapade dramatik.
Detta uppvarvade tillstånd hos araben ledde i sin tur att jag tvekade länge och väl innan jag vågade sätta mig upp på honom.
"Men det behövs ju inte! Du gör ju bara det du känner för! Kom ihåg det!" sa Elin och hon hade ju helt rätt. Vi har ju inga krav och ingen press på oss. Efter ca 20 minuters vandrande runt på ridhuset så var jag klar att sitta upp, och Galishimo skötte sig strålande även idag. Han var mer spänd och trippig, vilket Elin också noterade, men han var precis lika lydig som vanligt. Jag bad Elin stå bredvid honom och leda honom när jag kände mig osäker och när det kändes tryggare så red jag ifrån henne och gjorde egna övningar. Det fungerade utmärkt! Vi rider fortfarande inte efter sargen och jag tror inte jag är sugen på att rida nära fläktarna som slår på och av sig, automatiskt, men vi har lång tid på oss att komma till ro med detta. Kanske flera år, om vi vill det!
En särskild liten kille har dessutom börjat fatta det här med skänkelvikningar (sidoförflyttningar) i trav...
Kommentarer
Skicka en kommentar