Dressyrkurs!

Så slet jag mig motvilligt från vackra Stockholm, Gärdet, Karlaplan, Djurgården och åkte hem till ett lätt snöigt Skellefteå för att sätta mig upp i sadeln på Galishimo igen. Jag hade bokat ett träningspass för Elin H, på ridhuset som jag just fått tillträde till. Årets första kurs!

Djurgården...

Galishimo skötte sig strålande från början till slut. Han gick glatt in i transporten men stod och skakade när han väl kommit in, hela hästen skakade. Jag stirrade förvånat över muskelryckningarna på honom men såg att han var vaken och positiv i ögonen. Han visste vad som gällde och var redo för äventyr, han ville inte äta heller. Han var verkligen på hugget. Så jag stängde transporten ganska snabbt eftersom han bara stod och väntade, och så åkte jag och mamma iväg med honom.

Han gick superfint ut ur transporten och var väldigt laddad på plats. Elin kom in och jag hann i lugn och ro berätta hur vi är och fungerar som ekipage. Hon lyssnade väldigt uppmärksamt och gav bra feedback så mitt magpirr lade sig lite och jag blev lugnare. Sedan var det dags att rida!

Vad lärde jag mig då av denna kurs? Jag försöker summera lite för att komma ihåg vad hon informerade mig om. Jag vill bara understryka att detta är mina upplevelser och att tränaren givetvis skulle kunna summera träningen på ett helt annat sätt:

• Jag ska hålla om honom lite med benen så han inte blir överraskad om jag börjar göra det i ett pressat läge
• Ibland räcker det med att jag bara kramar om tygeln med lillfingret för att jag ska få kontroll över hela bogen, han är jättekänslig
•  När jag ska göra ledande tygeltag så räcker det gott och väl med 1-2 centimeters ledning och inte 10-20 centimeters ledning som jag gör i nuläget, han är som sagt känslig

• Just i detta läge så är det praktiskt för mig att faktiskt titta på hans öron för att upptäcka om han är på väg att bli orolig (annars brukar man ju få tipset att "lyfta blicken" och titta högre upp). Säkerhet går före stilpoäng.
• Jag ska ge efter på högertygeln i både höger och vänster varv. Han behöver det just nu för att bli muskulärt mer liksidig, jag behöver förmodligen inte göra det längre fram, men just nu. 
• Jag kan testa att korta tyglarna och höja handen för att snabbare fånga upp honom om han blir orolig, inte länga tyglarna och sänka handen som jag tidigare gjort.
• Blir jag misstänksam över att han ska dra iväg gas i botten - rid i en öppna - då blir han lite sned och så förlorar han lite kraft i bakbenen och kan inte bralla iväg lika snabbt 

Våra fördelar: 

• Galishimo är väldigt uppmärksam på precis allt jag gör, även pytte, pytte små grejer.
• Han är inte "felriden" utan behöver bara utvecklas, inget stort misstag måste rättas till eller omprogrammeras
• Jag är väldigt försiktig och hänsynsfull mot honom när jag rider honom - det är ett bra utgångsläge!

Elin var otroligt noggrann och förklarade hur hon tänkte väldigt bra. Hon drog även över tiden när hon instruerade mig för att jag verkligen skulle hinna märka skillnaden på hur Galishimo blev när jag red annorlunda. Det var väldigt tacksam bonustid! Mamma fotograferade och filmade oss, och det är jag också tacksam över.

När vi skulle hem hade Galishimo väldigt bråttom in i transporten. Sedan stod han stilla som en staty och släppte mig inte med blicken. Han ville inte ha mat. Han trampade inte runt. Han skakade inte. Han ignorerade foderhinken utan följde mig bara uppfordrande med blicken. Nu var han väldigt tydligt klar, och ville hem. Det gick supersnabbt att stänga transporten och fälla upp rampen eftersom han inte ens rörde en hov, och åka iväg med honom. Jag hörde inte ett ljud i transporten förutom att han gnäggade när vi passerade en hästhage. Den här lilla kakan börjar förstå rutinerna med transporten och att åka iväg.  

Andra åkturen kommer man alltid hem, tydligen. 

Det har han klart och tydligt förstått.