Hur mycket rymmer en torktumlare?


Jag har inte känt mig okej. På arbetet har jag varit stressad, ledsen, lättkränkt, arg, utmattad, tillbakadragen, överdrivet kontaktsökande, uppskruvad, urlakad, hetsjobbad, passiviserad, defensiv och offensiv. Samtidigt.

Mitt känsloliv har alltid varit lite som en torktumlare. Det är alltid något som ligger och tumlar runt någonstans. Tänk er att vara en torktumlarpersonlighet där varje plagg är en negtiv känsla som tumlar runt i ett muller och ett hypnotiskt cirklande. Det är alltid något plagg där, en liten röd socka eller några gula vantar som väcker lite tumlande, och det är lite av mitt normalläge.

När jag har haft bra dagar har bara en rosa trosa tumlat runt. När jag haft dåliga dagar så har det väl tumlat runt fem eller sex plagg.

Nu har mitt känsloliv liksom urartat till en överfylld torktumlare med handskar, mössor, overaller, jackor, sockor, gula plast-ankor, tennisrackets, stenar, kottar, döda överkörda smådjur, frigolit, granar och smågrus. Alldeles alldeles för mycket i en alldeles för liten torktumlare. När jag har tittat på min mentala torktumlare så har jag tänkt att den troligen kommer att explodera vilken minut som helst. En gran ska inte rymmas i en torktumlare. Det kommer att smälla. Snart. När som helst. Har jag tänkt.

Så vill jag inte ha det. Livet är för kort. Och för värdefullt. Så jag vill inte jobba kvar längre på mitt jobb, och jag bad (upprepade gånger) om att bli förflyttad.

Och så blev det.

Till slut.


.
 
Några vänner på jobbet förstod mycket väl att jag hade några döda igelkottar i torktumlaren
så de var snabba med att ge mig blommor och visa sin uppskatting.
Det värmde mer än väntat.
.






Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer