Taxen, mamman, sambon och hästen

Taxen ägnar sig ibland åt gos-attacker. Hon smyger sig på sitt byte väldigt tyst och obemärkt. Vid just detta tillfälle var min mamma bytet. Sedan hoppar hon upp i famnen med en snabbhet och vighet som en tax rent teoretiskt inte borde ha. Hon flyger upp mot knäet, hoppar vidare till ansiktet och sedan pussas hon och stångas med hela sitt lilla taxhuvud. Mammas glasögon åkte av och hon började skratta så mycket så att tårarna ran. Taxen borrade samtidigt in sin kalla blöta tio-graders-nos mot halsens mer känsliga partier. En gos-tax-offensiv. Helt enkelt.

Det är ganska bra med gos-tax-offensiver ibland, man vet inte om att man behövt dem förrän efteråt.

Sambon har stukat foten. Det låter som om en osalig ande vandrar runt i bostad med ett olycksbådande haltande. "Släääp-dunk. Slääääp-dunk. Släääp-dunk." låter det när han går runt här hemma. Det var ganska läskigt i natt när han haltade runt, eftersom han inte kunde sova av stukningen. Jag saknade bara ljudet av rasslet av kedjor för att få mardrömmar. Nåja. Nu vet jag åtminstone vart jag har honom. I soffan. Med en påse godis. Där kan han sitta en stund. Så han inte haltar runt hela tiden.


Och här kommer film trehundrasjuttiofyra på min fantastiska häst som gör precis samma sak som han alltid har gjort. (Fast för ett tränat öga så gör han det liiite liiiiite bättre för varje gång.) Enjoy!