Semesterns bästa inköp
Jag och sambon har ägnat en hel del av vår relation till att diskutera vem som ska ha bilen, när någon ska ha bilen, hur länge bilen ska vara borta och vad den andre ska hitta på när bilen är borta. Märk väl att vi bor i norrland och att det inte går så mycket bussar om man vill röra på sig. Efter att åtskilliga dagar av semestern ägnats åt dessa diskussioner så insåg jag slutligen att jag hade några få lösningar på problemet:
1. Köpa en ny bil till mig själv.
2. Kasta en serie tallrikar på golvet, välta köksbordet, krossa några rutor och skrika "Ska det vara så jävla svårt att kompromissa?!".
3. Springa ut vilt skrikandes och naken ur bostaden tills någon (?) skjutsar (!) mig till psykiatriska avdelningen.
4. Gör slut och skaffa mig ett eget liv. Gärna isolerat utan risk för kompromisser.
Jag insisterade på punkt 3 men inser att det skulle vara ett lite anstängt sätt att återse mina kollegor som just jobbar med ångestproblematik. Jag skulle kunna tänka mig alternativ två. Sambon funderade troligen på punkt 4 först men insåg att punkt 1 troligen var ett billigare alternativ eftersom jag skulle vara borta betydligt oftare.
Sagt och gjort. Vi tågade till en bilaffär. Jag hade inte direkt någon ihopsparad handpenning att skryta med så jag tittade på de billigare alternativen. En bil var tungstyrd, hade en svårmanövrerad växel och luften var tung av tobak. En annan bil var sprittans ny och där slapp man betala handpenning men tvingades ingå i ett komplicerat avbetalningssystem som i slutändan gjorde bilen 30.000 kronor dyrare än utgångspriset. Den tredje bilen kändes rolig. Liten och lättkörd och bensinsnål. En liten trevlig, välskött mindre bil som nästan såg söt ut. En Skoda fabia.
Sambon började fantisera friskt om ett liv utan bråk om bilen, så han öppnade mer än gärna plånboken för att låna pengar till mig, till handpenningen.
"Såklart du måste få ha en bil du trivs med. Det är ju självklart att du ska få köra omkring i en fin liten bil." sa han. Jag nickade entusiastiskt. Jag blev full av glädje och tacksamhet när min snälla sambo beslutade att plocka ut lite sparpengar, bara för att göra mig glad.
Så nu är jag stolt ägare till en fin liten bil. Och den är min. Min. Min. Min. Min!
Nu börjar mitt nya liv!
1. Köpa en ny bil till mig själv.
2. Kasta en serie tallrikar på golvet, välta köksbordet, krossa några rutor och skrika "Ska det vara så jävla svårt att kompromissa?!".
3. Springa ut vilt skrikandes och naken ur bostaden tills någon (?) skjutsar (!) mig till psykiatriska avdelningen.
4. Gör slut och skaffa mig ett eget liv. Gärna isolerat utan risk för kompromisser.
Jag insisterade på punkt 3 men inser att det skulle vara ett lite anstängt sätt att återse mina kollegor som just jobbar med ångestproblematik. Jag skulle kunna tänka mig alternativ två. Sambon funderade troligen på punkt 4 först men insåg att punkt 1 troligen var ett billigare alternativ eftersom jag skulle vara borta betydligt oftare.
Sagt och gjort. Vi tågade till en bilaffär. Jag hade inte direkt någon ihopsparad handpenning att skryta med så jag tittade på de billigare alternativen. En bil var tungstyrd, hade en svårmanövrerad växel och luften var tung av tobak. En annan bil var sprittans ny och där slapp man betala handpenning men tvingades ingå i ett komplicerat avbetalningssystem som i slutändan gjorde bilen 30.000 kronor dyrare än utgångspriset. Den tredje bilen kändes rolig. Liten och lättkörd och bensinsnål. En liten trevlig, välskött mindre bil som nästan såg söt ut. En Skoda fabia.
Sambon började fantisera friskt om ett liv utan bråk om bilen, så han öppnade mer än gärna plånboken för att låna pengar till mig, till handpenningen.
"Såklart du måste få ha en bil du trivs med. Det är ju självklart att du ska få köra omkring i en fin liten bil." sa han. Jag nickade entusiastiskt. Jag blev full av glädje och tacksamhet när min snälla sambo beslutade att plocka ut lite sparpengar, bara för att göra mig glad.
Så nu är jag stolt ägare till en fin liten bil. Och den är min. Min. Min. Min. Min!
Nu börjar mitt nya liv!
Kommentarer
Skicka en kommentar