After Kettle
De där jävla kettlebellsen. De har förstört mitt liv. De har plockat bort allt vad glädje heter just nu. De gav nämligen en träningsvärk utan dess nåda. Ni vet. Man svingar en hel del med tyngderna. Mellan benen svingar man dem och så upp igen. Det blir väldigt mycket träning för ryggen, märkte jag.
Det blev väldigt mycket träningsvärk. I ryggen. Och i benen, som man hållt böjda under tiden man svingat.
Så hela helgen har det gjort ont i ömma muskler när jag böjt mig på allehanda vis. Exempelvis när jag dammsugit, klappat hunden, diskat, gått på promenad, burit något, klivit upp ur soffan, gått på toaletten, klätt mig eller bara rört mig överhuvudtaget. Allting som innefattat rörelse har gjort ont i träningsvärk, kan man ju säga.
Det svåraste har varit att plocka hundbajs. Det kräver ju att jag verkligen böjer på ryggen och använder mig av ryggmusklerna. Jag har gjort mig själv till åtlöje när jag plockat bajs efter terven. Först har jag liksom... stirrat på själva klumpen som hon lämnat efter sig. Sedan har jag givetvis försökt böja mig, men hindrat mig i rörelsen, eftersom träningsvärken hindrat mig. Sedan har jag sträckt på ryggen och försökt att böja benen i stället, för att komma åt bajset. Men benen är ömma efter alla benböj, så då har jag liksom försökt att vinkla knäna i en vinkel som INTE påminner om benböjen för att undvika att aktivera de muskler som är mest ömma. Det som folk utifrån har sett är troligen en tjej som stirrar på en hundbajslort. Sedan börjar hon gruvsamt cirkulera kring den och funderar. Sedan gör hon en märkligt skruvad nigning med bibehållen rak rygg, mycket långsamt och värdigt, med en desperat sträckt hand i påse, för att plocka upp hundbajset. (Som om folk inte redan tittade snett på mig efter att Kiara låste ut sig på balkongen och blev hämtad i en polisuttryckning i somras.)
På allt detta så har jag inte direkt legat på latsidan efter kettlebellspasset.
Jag har sprungit 15 km.
15 smärtsamma After Kettle-kilometer.
Sedan har jag simmat i simhallen.
35 minuter smärtsamma After Kettle-längder.
Simningen och bastandet var en panikåtgärd för att försöka mjuka upp musklerna. Det kändes ändå fruktansvärt vidrigt i mina trötta muskler.
Efter detta har jag gjort ett After Kettle-spinningpass.
Två dagar efter själva Kettlebellsträningen.
Det blev också smärtsamt.
Kroppen gav liksom upp och bröt ut i kaskader av svett.
After Kettle-kollaps. Kallar jag det.
Men det borde finnas ett liv. Där utanför Kettlebells-träningsvärken. Någonstans i en vag framtid så borde jag återgå till mitt gamla liv fritt från... träningvärk.
Någon dag i en snar framtid borde jag kunna plocka upp hundbajs som vanligt folk och känna att jag återhämtat mig från min
After Kettle.
.
Det blev väldigt mycket träningsvärk. I ryggen. Och i benen, som man hållt böjda under tiden man svingat.
Så hela helgen har det gjort ont i ömma muskler när jag böjt mig på allehanda vis. Exempelvis när jag dammsugit, klappat hunden, diskat, gått på promenad, burit något, klivit upp ur soffan, gått på toaletten, klätt mig eller bara rört mig överhuvudtaget. Allting som innefattat rörelse har gjort ont i träningsvärk, kan man ju säga.
Det svåraste har varit att plocka hundbajs. Det kräver ju att jag verkligen böjer på ryggen och använder mig av ryggmusklerna. Jag har gjort mig själv till åtlöje när jag plockat bajs efter terven. Först har jag liksom... stirrat på själva klumpen som hon lämnat efter sig. Sedan har jag givetvis försökt böja mig, men hindrat mig i rörelsen, eftersom träningsvärken hindrat mig. Sedan har jag sträckt på ryggen och försökt att böja benen i stället, för att komma åt bajset. Men benen är ömma efter alla benböj, så då har jag liksom försökt att vinkla knäna i en vinkel som INTE påminner om benböjen för att undvika att aktivera de muskler som är mest ömma. Det som folk utifrån har sett är troligen en tjej som stirrar på en hundbajslort. Sedan börjar hon gruvsamt cirkulera kring den och funderar. Sedan gör hon en märkligt skruvad nigning med bibehållen rak rygg, mycket långsamt och värdigt, med en desperat sträckt hand i påse, för att plocka upp hundbajset. (Som om folk inte redan tittade snett på mig efter att Kiara låste ut sig på balkongen och blev hämtad i en polisuttryckning i somras.)
På allt detta så har jag inte direkt legat på latsidan efter kettlebellspasset.
Jag har sprungit 15 km.
15 smärtsamma After Kettle-kilometer.
Sedan har jag simmat i simhallen.
35 minuter smärtsamma After Kettle-längder.
Simningen och bastandet var en panikåtgärd för att försöka mjuka upp musklerna. Det kändes ändå fruktansvärt vidrigt i mina trötta muskler.
Efter detta har jag gjort ett After Kettle-spinningpass.
Två dagar efter själva Kettlebellsträningen.
Det blev också smärtsamt.
Kroppen gav liksom upp och bröt ut i kaskader av svett.
After Kettle-kollaps. Kallar jag det.
Men det borde finnas ett liv. Där utanför Kettlebells-träningsvärken. Någonstans i en vag framtid så borde jag återgå till mitt gamla liv fritt från... träningvärk.
Någon dag i en snar framtid borde jag kunna plocka upp hundbajs som vanligt folk och känna att jag återhämtat mig från min
After Kettle.
.
Riktig träningsvärk som sitter i i 3 dagar...vilken hatkärlek jag känner för det :D Bäst är när man får i benen så det blir svårt att böja sig ner när man ska sätta sig på toa och man i stället liksom ...faller ner på toasistesn :)
SvaraRadera