Tecken på 30
Snart fyller jag 30. I januari fyller jag stort och jämnt och jag måste erkänna att jag reflekterat en hel del över detta. Jag börjar finna tecken på att något har förändrats hos mig. Det är lite av en övergång från "ung" till "inte riktigt lika ung". Dessa tecken har jag hittat hittills:
- Jag tycker det är roligt när min gamla terv på tio år är olydig och retar upp folk. Det händer ju så sällan. Och hon har ju varit så lydig i hela sitt liv. Så det sista året har jag bara låtsas varit upprörd på min hund, och i smyg varit förtjust, när den gamla tanten skiter i att vara duktig. Förra veckan fick hon något helt galet i blicken och stack iväg för att reta upp några schäfrar (och dess ägare). För att vara hund så skapade hon kaoset under någorlunda sofistikerade former: Jag hade henne okopplad och plötsligt satte hon iväg som en pil mot hundarna och sprang i full fräs fram till ca 30 centimeters avstånd, där hon tvärnitade. Hon snurrade några varv, gläfste några gånger, orsakade tumult under några sekunder, och sprang sedan precis lika snabbt därifrån. Som en pil. Schäfrarna hamnade i upplösningstillstånd över retstickan som försvann lika snabbt som hon kom. Jag stod lite på håll och ropade att jag bad "hemskt mycket om ursäkt" men jag log innerst inne. Jag antar att det beror på att min värdering, om att försöka vara alla till lags jämt, övergått till en lite mer laid back attityd om att folk faktiskt inte MÅSTE tycka om mig. Eller min hund. Jag tror den där attityden om att våga vara obekväm, eller våga reta upp någon, har med min stigande ålder att göra.
- Jag tror att allt går att lösa med ordentlig mat och sömn. Allt. Arbetsbelastning. Relationsproblem. Formsvackor. Konflikter. Äter jag bara och sover ordentligt så löser det sig bara av sig självt. Ingen idé att grotta ner sig. Lite fiberberikad havregrynsgröt och ett kokt ägg löser precis allt om du sedan går och lägger dig vid 21.00. Jag kan säga att detta är en enorm skillnad motför förut då jag kunde grubbla ihjäl mig på diverse detaljer och situationer. Om detta är ett framsteg i min utveckling, eller ett bakslag, vette fåglarna. Jag tror dock att det är kopplat till att jag fyller 30.
- Jag går aldrig ut och festar eftersom det är för hög ljudvolym ute på de där 'discoteken'. Och vem vill vända på dygnet? Va? Och vad händer med vätskebalansen om man dricker alkohol?
Och havregrynsgröten? Vem ska äta den? Va?
Så... ja. 30 närmar sig. Med stadiga steg.
Och jag känner mig mycket, mycket förberedd.
.
- Jag tycker det är roligt när min gamla terv på tio år är olydig och retar upp folk. Det händer ju så sällan. Och hon har ju varit så lydig i hela sitt liv. Så det sista året har jag bara låtsas varit upprörd på min hund, och i smyg varit förtjust, när den gamla tanten skiter i att vara duktig. Förra veckan fick hon något helt galet i blicken och stack iväg för att reta upp några schäfrar (och dess ägare). För att vara hund så skapade hon kaoset under någorlunda sofistikerade former: Jag hade henne okopplad och plötsligt satte hon iväg som en pil mot hundarna och sprang i full fräs fram till ca 30 centimeters avstånd, där hon tvärnitade. Hon snurrade några varv, gläfste några gånger, orsakade tumult under några sekunder, och sprang sedan precis lika snabbt därifrån. Som en pil. Schäfrarna hamnade i upplösningstillstånd över retstickan som försvann lika snabbt som hon kom. Jag stod lite på håll och ropade att jag bad "hemskt mycket om ursäkt" men jag log innerst inne. Jag antar att det beror på att min värdering, om att försöka vara alla till lags jämt, övergått till en lite mer laid back attityd om att folk faktiskt inte MÅSTE tycka om mig. Eller min hund. Jag tror den där attityden om att våga vara obekväm, eller våga reta upp någon, har med min stigande ålder att göra.
- Jag tror att allt går att lösa med ordentlig mat och sömn. Allt. Arbetsbelastning. Relationsproblem. Formsvackor. Konflikter. Äter jag bara och sover ordentligt så löser det sig bara av sig självt. Ingen idé att grotta ner sig. Lite fiberberikad havregrynsgröt och ett kokt ägg löser precis allt om du sedan går och lägger dig vid 21.00. Jag kan säga att detta är en enorm skillnad motför förut då jag kunde grubbla ihjäl mig på diverse detaljer och situationer. Om detta är ett framsteg i min utveckling, eller ett bakslag, vette fåglarna. Jag tror dock att det är kopplat till att jag fyller 30.
- Jag går aldrig ut och festar eftersom det är för hög ljudvolym ute på de där 'discoteken'. Och vem vill vända på dygnet? Va? Och vad händer med vätskebalansen om man dricker alkohol?
Och havregrynsgröten? Vem ska äta den? Va?
Så... ja. 30 närmar sig. Med stadiga steg.
Och jag känner mig mycket, mycket förberedd.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar