Eländes-hålet

Jag har varit väldigt trött i dag. Det har varit mycket på arbetet och hög intensitet med många övertidstimmar. Största tecknet på trötthet för mig är att mitt humör svänger. Jag går från glad och lallig till en fullständig övertygelse om att det är något allvarligt FEL. Ungefär som att bli tonåring på nytt. Hej vad det går. Jag får i alla fall känna mig ung igen.

Senast i eftermiddags när jag klumpigt nog lyckades snubbla ned i ett mentalt eländes-hål så tänkte jag att det var väl själva fan att jag skulle vara singel. Jag behöver ju en man nu. En man som stryker mig över ryggen och säger "Gå och lägg dig och vila, raring!" och som drar en varm hand över mitt hår och säger tröstansfulla ord om att lite vila gör susen.

Sedan kom jag på att män brukar fly i panik när mitt humör slår om sådär slumpartat. De utrymmer lokalen. De hoppar ut genom fönstret utan att ens ta brandstegen. Tränger jag in en man i ett hörn när jag är i det här ojämnt växlande, så är han redo att gnaga av sig handen för att komma ur fällan.

Och då känner jag mig ju förståss ännu eländigare.

Nu är jag ju faktiskt inte alls lika lågt på eländighets-skalan som jag blir när jag försöker beskriva mitt elände för en partner. De brukar få rullande svettdroppar efter tinningen, och så börjar de långsamt, trevande, närma sig utgången utan att göra några för hastiga rörelser.

Så det kanske är bra ändå. Det här med att vara singel. Jag skrämmer ju åtminstone inte livet ur någon...


.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer