Lite galant salongsberusad sådär
Nämen jag kan ju liksom börja måla. Liksom. Jag minns inte vad det var som fick mig att sluta måla för tio år sedan men eftersom jag inte kan träna eller på något annat vis leva det där Livet Jag Hade Tänkt Mig så fanns det liksom inte så många andra sätt att spendera helgen på. Så jag åkte till Uppsala och köpte färg och dukar och grejer.
Efter halva tavlan kom jag på vad det var som fick mig att sluta måla för tio år sedan. Prestationsångest heter det visst. Jag har ju talang för det där och då blir jag uppenbarligen rätt så orolig. Jag hör min bildlärares ord eka i huvudet "Sluta aldrig att måla. Vad du än gör, sluta aldrig måla..." och så minns jag hur folk liksom åt upp mig med personliga uppdrag och att jag aldrig igentligen lyckades slutföra så värst många, och att jag ofta hade dåligt samvete för att inte leva upp till folks förväntningar. Det där dåliga samvetet kunde jag inte hantera för tio år sedan. Men nu är jag ju vuxen så självklart kan jag hantera lite gamla spökandes oroskänslor inför min egen kreativitet. Jajjemän.
Man kan ju dricka alkohol nu för att dämpa obehagskänslorna. Nu när man är vuxen, tänkte jag.
Sagt och gjort. Sista fernissen skedde under ett galant salongsberusat tillstånd. Ensam i en liten tvåa i Östhammars mindre galanta område. Nästa gång lovar jag att måla i helt och fullt nyktert tillstånd. Jag har i alla fall slutfört en tavla. För första gången på tio år. Jag känner mig märkligt stolt. Märkligt stolt och lite upprymd.
Och kanske lite, liiite bakis. Eventuellt.
Efter halva tavlan kom jag på vad det var som fick mig att sluta måla för tio år sedan. Prestationsångest heter det visst. Jag har ju talang för det där och då blir jag uppenbarligen rätt så orolig. Jag hör min bildlärares ord eka i huvudet "Sluta aldrig att måla. Vad du än gör, sluta aldrig måla..." och så minns jag hur folk liksom åt upp mig med personliga uppdrag och att jag aldrig igentligen lyckades slutföra så värst många, och att jag ofta hade dåligt samvete för att inte leva upp till folks förväntningar. Det där dåliga samvetet kunde jag inte hantera för tio år sedan. Men nu är jag ju vuxen så självklart kan jag hantera lite gamla spökandes oroskänslor inför min egen kreativitet. Jajjemän.
Man kan ju dricka alkohol nu för att dämpa obehagskänslorna. Nu när man är vuxen, tänkte jag.
Sagt och gjort. Sista fernissen skedde under ett galant salongsberusat tillstånd. Ensam i en liten tvåa i Östhammars mindre galanta område. Nästa gång lovar jag att måla i helt och fullt nyktert tillstånd. Jag har i alla fall slutfört en tavla. För första gången på tio år. Jag känner mig märkligt stolt. Märkligt stolt och lite upprymd.
Och kanske lite, liiite bakis. Eventuellt.
Du är ju så sjukt bra på måla!!
SvaraRaderaSjälv har jag också börjat om att måla, 10 år sen sist här med.. Har kämpat för att göra en enkel oljetavla i 4 veckor nu, blev klar igår. Inte alls i samma klass som din tavla, men den duger så jag tänker hänga upp den ovanför min säng :)
Jag har inte haft en tv sen i Juni och nåt måste man ju sysselsätta sig med på kvällarna =)
Hej syliva! Kul att du följer bloggen! Grattis till din färdiga tavla! Tack för din komplimang!
SvaraRaderaOch helt rätt att vara utan TV, det var många år sedan jag hade en egen TV... dom stjäl alldeles för mycket uppmärksamhet tycker jag!
WOOOOOOOOOW!!!!!! SLUTA ALDRIG MÅLA! Jag menar, skit i andra, måla för dig själv men sluta inte som sagt! Otroligt bra!!
SvaraRaderaHåller med "Ulrika": Måla för dig själv!! Det där är ju bara så fantastiskt vacker tavla!!
SvaraRaderaDet där kallas talang. Och du har uppenbarligen haft vett att utveckla den tidigt. Riktigt jäkla tokbra! Underbar tavla. Och, det tar emot, men jag är något, MEN BARA NÅGOT avis på dig... ;)
SvaraRadera*kram*
Den är jättefin! Syns inte alls att du var berusad :) Men om du får prestationsångest på grund av andra, kan du ju alltid måla i hemlighet, för din egen skull!
SvaraRaderaJa jag har lovat mig själv att inte sälja några tavlor om jag absolut inte vill bli av med dem. Och så har jag lovat mig själv att aldrig ta något uppdrag från någon. Bara göra det som är roligt. Och få komplimanger från vänner som är rara. Punkt slut. :)
SvaraRaderaJag kommer ihåg från den gamla bloggen att du funderade på (hmm kommer nog inte ihåg så bra ändå) var det barnbok? eller -serie - det såg iaf kul ut kommer jag ihåg...har DU glömt det också eller vad hände med det?
SvaraRadera