Bokförbudet
Jag lovade mig själv att inte köpa fler böcker, eftersom min budget är rätt så tight. Jag minns inte exakt när jag gav mig det löftet, men det var väl ungefär sex veckor sedan. Jag tycker det går riktigt bra med mitt bokförbud.
Jag köpte i och för sig en biografi av Madame De Pompadour men det var ju en ljudbok på 11 CD-skivor så den tycker jag inte riktigt räknas som "bok". Böcker läser man. Ljudböcker lyssnar man på.
Sedan köpte jag "Dressyr med Kyra" och det är väl heller inte en bok i dess rätta bemärkelse. HANDBOK är det ju. En HANDBOK med anvisningar som man följer om man vill rida dressyr bra. Inte en LITTERÄR bok. Skillnaden är ju hårfin men jag är stolt och tycker att köpet var mycket givande.
Det blev en biografi av Napoleon som naturlig följd av Madame De Pompadour, de levde ju lite sådär nästan samtidigt på nästan samma plats så det bokköpet räknas inte som ett bokköp utan en "förgrening" av den inköpta ljudboken.
Boken "Den svenska målarkonstens historia" räknas inte heller som ett bokinköp eftersom den också är en förgrening av Madame De Pompadour eftersom jag ville veta mer om den svenske konstnären Alexander Roslin som målade vissa delar av en känd tavla av Madame De Pompadour, han var väldigt skicklig på att återge sidentyg och det måste jag ju givetvis kolla upp. Så det var inte heller ett bokköp. Det var en naturlig följd av ljudboken.
"Munken som sålde sin ferrari" räknas inte heller som ett bokköp eftersom det var en pocketbok som jag hittade på Konsum. Billiga pocketböcker på Konsum är inte riktiga böcker utan liksom bara en liksom tjock tidning i bokformat. Typ. Den var bra i alla fall.
"Hårdaste mannen i showbiz" krävdes ju av omständigheterna då jag inte haft sex på evigheter. Jag behövde av naturliga själ gotta ner mig i okultiverad humoristisk sexlitteratur, helt enkelt. Bara för att komma ihåg att det finns något som heter sex och att det är något man kan fnissa åt. Gud vet vad jag hade gjort annars.
Jag råkade snubbla över boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" och jag måste erkänna att jag snavade på mitt boklöfte där. Men det var ju bara en bok. Sådant händer. Man kan inte bli perfekt på en gång. För övrigt var boken värdelös för mig och utan djupare nyheter. Det var klart roligare att läsa hur man avancerar från att vara kungens älskarinna till rådande stadsminister i 1700-talets Paris (Pompadour). Det var grejer, det.
I övrigt så kan man ju väga upp det dåliga ovan nämnda bokköpet med faktumet att jag faktiskt LÅNADE en bok av Jenny, helt gratis, som heter "Tätt intill dagarna" och den var ju helt suverän. Det tar ju liksom udden av den dåliga boken jag köpte. Så då kan man ju säga att den bra lånade boken tar ut den dåliga köpta boken vilket blir plus minus noll. Så det var ju bra.
Så i stort sett så kan man säga att jag hållit mig riktigt bra från mitt löfte om att sluta köpa böcker.
I stort sett.
Alltså.
.
Jag köpte i och för sig en biografi av Madame De Pompadour men det var ju en ljudbok på 11 CD-skivor så den tycker jag inte riktigt räknas som "bok". Böcker läser man. Ljudböcker lyssnar man på.
Sedan köpte jag "Dressyr med Kyra" och det är väl heller inte en bok i dess rätta bemärkelse. HANDBOK är det ju. En HANDBOK med anvisningar som man följer om man vill rida dressyr bra. Inte en LITTERÄR bok. Skillnaden är ju hårfin men jag är stolt och tycker att köpet var mycket givande.
Det blev en biografi av Napoleon som naturlig följd av Madame De Pompadour, de levde ju lite sådär nästan samtidigt på nästan samma plats så det bokköpet räknas inte som ett bokköp utan en "förgrening" av den inköpta ljudboken.
Boken "Den svenska målarkonstens historia" räknas inte heller som ett bokinköp eftersom den också är en förgrening av Madame De Pompadour eftersom jag ville veta mer om den svenske konstnären Alexander Roslin som målade vissa delar av en känd tavla av Madame De Pompadour, han var väldigt skicklig på att återge sidentyg och det måste jag ju givetvis kolla upp. Så det var inte heller ett bokköp. Det var en naturlig följd av ljudboken.
"Munken som sålde sin ferrari" räknas inte heller som ett bokköp eftersom det var en pocketbok som jag hittade på Konsum. Billiga pocketböcker på Konsum är inte riktiga böcker utan liksom bara en liksom tjock tidning i bokformat. Typ. Den var bra i alla fall.
"Hårdaste mannen i showbiz" krävdes ju av omständigheterna då jag inte haft sex på evigheter. Jag behövde av naturliga själ gotta ner mig i okultiverad humoristisk sexlitteratur, helt enkelt. Bara för att komma ihåg att det finns något som heter sex och att det är något man kan fnissa åt. Gud vet vad jag hade gjort annars.
Jag råkade snubbla över boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" och jag måste erkänna att jag snavade på mitt boklöfte där. Men det var ju bara en bok. Sådant händer. Man kan inte bli perfekt på en gång. För övrigt var boken värdelös för mig och utan djupare nyheter. Det var klart roligare att läsa hur man avancerar från att vara kungens älskarinna till rådande stadsminister i 1700-talets Paris (Pompadour). Det var grejer, det.
I övrigt så kan man ju väga upp det dåliga ovan nämnda bokköpet med faktumet att jag faktiskt LÅNADE en bok av Jenny, helt gratis, som heter "Tätt intill dagarna" och den var ju helt suverän. Det tar ju liksom udden av den dåliga boken jag köpte. Så då kan man ju säga att den bra lånade boken tar ut den dåliga köpta boken vilket blir plus minus noll. Så det var ju bra.
Så i stort sett så kan man säga att jag hållit mig riktigt bra från mitt löfte om att sluta köpa böcker.
I stort sett.
Alltså.
.
Ja, men det är en naturlig instinkt att köpa böcker, eftersom du är en människa som vill utvecklas! Sånt kan man inte hjälpa!
SvaraRadera