En slags bokcirkel

Jag har tänkt efter en bra stund nu och kommit fram till att jag är jätteledsen och arg över allt jag förlorat. Relationen med Micke, jobbet i Gävle, alla vänner i simsällskapet, triathlonklubben jag grundade, alla andra vänner jag hade omkring mig, att jag trodde på Christians löften. Det är ju snart ett helt halvår sedan men jag är fortfarande jätteledsen och arg över att jag hamnade i en situation där jag tyvärr blev tvungen att flytta. Jag är jätteledsen över att jag satsade, blev dumpad, och hamnade här. Ensam. Varför trodde jag på de som sagt att framgång handlar om målfokusering, ansträngning och att våga ta risker?! I många avseenden handlar livet om att ha tur och att inte ha otur. Jag vill bränna alla självhjälpsböcker som tror att man med tankar, handlingar och hoppet kan kontrollera livet. Jag vill fixa ett stort jävla bål och dansa primitivt i cirklar runt elden och skrika okvädesord tills jag blir utmattad...

Eller vänta nu.

Det ska jag faktiskt göra.

Jag har jättemånga böcker som hjärntvättat mig med "Tänk positivt!" och "Vad skulle du göra om du inte var rädd?" och "Våga ta risker!" och nu sitter jag här i Östhammar (läs = i skiten) sedan ett halvår och kommer mig inte någon vart alls. Såklart jag ska bränna böcker! Det är det allra minsta jag kan göra. Vill någon vara med? Någon som har en egen bok full med nonsens som lett till gruvlig besvikelse? Någon som har förslag på plats?

Vi skulle kunna ordna till det...

som en slags bokcirkel.



.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer