Beundransvärt

Nu har jag varit sjuk i sex veckor. Jag klarar jobbet och lättare promenader. Jag har träffat en tjejkompis också, som är läskigt lik mig. Vi behövde bara prata med varandra någon minut innan vi ivrigt bytte telefonnummer. Sedan har vi hört av oss till varandra dagligen.

Det är skönt att det finns en till tjej. En till tjej som är uppväxt i norrland med en flock draghundar, en till tjej som flackat från ort till ort utan att stanna. En till tjej som trots allt lyckats bra med jobb och karriär. En till tjej som älskar hästsport. En till tjej med en rejäl tävlingsinstinkt. En till tjej som kan pressa kroppen lite utöver vad man brukar, både fysiskt och psykiskt.

En till tjej som separerat flera gånger. En till tjej som inte orkar köpa så mycket möbler eftersom man aldrig vet när det kan bära iväg igen. En till tjej som faller för machomän. En till tjej i min ålder som är ensamstående. Vi bor bara 100 meter ifrån varandra.

När jag ser henne så ser jag de bästa sidorna hos mig själv.

Och hur egocentriskt det än låter, så fylls jag av någon slags beundran.

.