Vacker kråksång

Ni vet den där kråksången, va? Ni vet, den där skräniga visan om kråkan som med lite svedda vingar och andan i halsen flaxat sig hela vägen till Östhammar, blev lovad kärlek och strax därefter blev utputtad ur kråkboet, DEN kråksången har några fina strofer, faktiskt.

Som till exempel att jag blev fri från min kroniska urinvägsinfektion det första vi separerade. Från och med dag ett så har det blivit slut på sveda och värk och antibiotika, som jag besvärats med sedan november. Avhållsamhet var tydligen bästa medicinen. Och djup sömn. På onsdag har jag varit frisk i fem veckor. Tillsammans med urinvägsinfektionen försvann även migränen och tröttheten och de försämrade träningsresultaten.

Dessutom såg jag mig i spegeln i morse och tänkte stolt att jag trots allt är en vacker kråka. Vingarna är svedda och det saknas lite fjädrar men med höga stövlar, och ett tight linne så går inte den här lilla kråkan minsann inte av för hackor. Jävlar i min själ.

Jag har undvikit att gå ut på Östhammars gator och noggrannt undvikit rutiner som skulle riskera att jag skulle möta Christian, eftersom jag fylldes av kärlek, skam och förtvivlan varje gång jag tänkte på honom, men nu börjar det kännas löjligt att blygt stryka sig efter väggarna som en folkskygg katt.


.