Press start to continue



En söt kille frågade om jag ville följa honom till Venedig och springa Venedig marathon, lite skämtsamt, sådär. Jag svarade spakt något i stil med
"Ha ha." och stirrade lite tomt framför mig. Anledningen till mitt tomma stirrande var nog mest att jag blev slagen av insikten att livet inte tagit slut. Jag hade nästan väntat mig det. Christian har dumpat mig efter att jag flyttat till Östhammar till honom och jag var mestadels sjuk men följde min dröm och sprang Stockholm Marathon ändå. För att jag är tuff och Kickar Ass. The end. Eftertexter. Avslutningsmusik.

Men nej. Jag har uppenbarligen en jävla massa fler dagar kvar av mitt liv. En massa tid som jag måste slå ihjäl på något vis innan den riktiga Grande Finalen när hjärtepumpen slutar slå. Det är inte game over, ännu. Det är inte avslutningsmusik! Det är bara en sketen pausmusik och texten "press start to continue".

Så jag funderar på att säga Ja.

Javisst följer jag med till Venedig. Jag har nog dessvärre redan bokat upp oktober här i kalendern. Det står "ligga och gräma mig över livets orättvisor och längta tillbaka till förr" just den helgen men jag tror att jag kan skjuta på detta och följa med till Venedig i stället.

Främsta anledningen till att jag överväger att tacka ja är att jag undrar vart tusan jag kommer att hamna om jag börjar säga Nej.

Game over?

.


.

Kommentarer

  1. christers3 juni 2009 kl. 20:04

    Ja, varför inte? Nu är ju skorna/fötterna insprungna :-)
    Tänk på att utomlands-tävlingar brukar kräva läkarintyg och/eller innehav av tävlingslicens eller nåt sånt - så börja planera nu!

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström5 juni 2009 kl. 10:07

    Tack Christer! Det där ska jag tänka på! Vad har du för planer framöver, förresten?

    SvaraRadera
  3. christers5 juni 2009 kl. 22:45

    Stockholm Triathlon och BAMM - sen får vi se om det blir nåt spontant... Nästa år kan det bli en Kalmar järnman igen...

    SvaraRadera
  4. SvBG7 juni 2009 kl. 15:29

    Finns det ingen lämplig Venedisk triathlontävling bestående av simning, gondolpaddling och maraton?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer