Helgens sensmoral

Jag tvättade min bil på midsommarafton.

Vet ni varför? Jo för att jag vägrar titta bakåt. Jag vägrar knyta an till gamla band. Jag vägrar resa hem till norrland eller till gamla vänner på andra orter. Jag gör så för att det känns som om det är något som måste göras just nu i mitt liv, och det är att se framåt.

Det enda jag såg när jag tittade framåt var min rostiga, skitiga Toyota från 1986, och den behövde tvättas. Inte mycket att se fram emot men alltid något. Jag tvättade bilen på misdommaraftonskvällen samtidigt som dunkelt ljud ljöd genom hela Östhammar från pågående fester och förlustelser. Jag känner inga här ännu tillräckligt bra för att fira midsommar med dem, och jag kommer inte att lära känna någon heller om jag söker mig till tryggheten utanför orten på helgerna.



Dagen efter kavlade jag upp ärmarna. Jag åkte till Stockholm för att titta på skeppet Vasa. Ni som följt mig ett tag vet att jag gärna intresserar mig för historia. Jag träffade en karl där som gärna ville träffa mig och visste att jag skulle dit. Han har visat sig vara multimiljonär och det kändes på sin plats att skjutsa honom i min nytvättade rostiga gamla bil. Han höll på att bryta ihop efter att jag kört mot rött två gånger i Stockholms innerstadstrafik. Jag tyckte det var trevligt att se en högt skattad läkare halvt i tårar över trafikkaoset och såg detta som lite av en merit.

På kvällen ringde en vagt bekant till mig. Alltså inte en kollega från kontoret, utan en tjej som jobbar angränsande till mitt jobb. Hon ville bjuda på tacos, om jag hade lust? Hej och hå. Jag tog med mig en flaska vin och lärde mig vika svenska flaggan klockan 12 på natten. I fyllan.

Dagen efter var jag bakis och försökte hoppträna Lilla Svarta. Våra hinder som varit 20 cm höga är nu på den imponerande höjden av 70 centimetrar! Det börjar flyta på. Vi råkade demolera ett hinder som hon rusade igenom som ett bowlingklot men det ordnade sig och jag lärde mig att vara tydligare med henne. Lilla Svarta var dock totalt oberörd och gick som en klocka över hindrena efter att vi reparerat rivningen. Hon vickar inte ens på öronen när vi tar hindrena. Hon är en äkta hopphäst!


Kvällen avslutades med att Micke och Monstertanten kom på besök. Micke var hundvakt åt terven när jag sprang stockholm marathon, så jag har lovat att vara hundvakt åt monstertanten om han ska bort. Det var ett kärt återseende mellan mig och monstertanten som bor hos mig resten av veckan. Hon viftade på svansen och log mot mig samtidigt som hon fantiserade över framtida jävulskap.


Så helgen var händelserik. Full fart och inte så mycket eftertanke.

Helgens sensmoral: Tvätta bilen och titta framåt!

.