Tillbaka till gymet

Igår vågade jag mig äntligen tillbaka till gymet. Jag gillar ju att gå på gym men det har kännts jobbigt. Dels så känner jag inte en själ där, och dels så har gymet verkligen kännts som exsambons revir. Han gymar ju fyra dagar i veckan och tillbringar åtskilliga timmar av sin fritid där.

Men jag kan ju liksom inte låta bli att gyma och låta kroppen förtvina bara för att slippa konfronteras med honom. Det blir inte rätt det heller. Östhammar har bara ett gym så det går inte pipa iväg någon annanstans heller. Så NU efter två månaders samling så pallrade jag mig dit. Lite skakis och lite orolig, ungefär som om kroppen instinktivt slagit på larmsystemet om att jag är där det inte är tänkt att jag ska vara. Men när jag väl kom in i lokalen så kändes det lättare. Någon gammal boxare tyckte det var jättekul med en ny tjej och pratade på oavbrutet med mig. Maskinerna är ju åtminstone bekanta, även om inget annat är det. Exet var inte där. I speglarna såg jag en solbränd tjej på 56 kilo med blonda slingor och lite säckiga kläder som hon bar upp med en viss finess. Grovt halsband och marathon-T-shirt hade hon också. Jag har inte sett mig i helfigursspegel på länge. Löpträningen och några tappade kilon blev en positiv överraskning.


Det var första gången på länge jag kände mig riktigt RIKTIGT fin.

.

Kommentarer

  1. Ulrika26 juni 2009 kl. 20:32

    GO GIRL GO!!!

    Fokusera på dig själv, var öppen för nya bekantskaper och gör sånt du tycker om och pröva nya saker!

    Jag hittade en ganska roliga quote idag:

    "People often say that motivation doesn't last. Well, neither does bathing - that's why we recommend it daily."

    Zig Ziglar - American author

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström28 juni 2009 kl. 18:54

    HAHAHA Ulrika, den var skitbra! Tack så mycket!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer