Träningens Nio Fiender
Jag kände förtvivlan över att jag inte blir snabbare och starkare trots att jag tränar så mycket som jag gör. Sedan kom jag på att om alla blev snabbare och starkare av att träna i en jämn kurva från år till år så skulle troligtvis alla träna. Det ligger liksom en gömd verklighet någonstans mellan raderna av alla käcka tillrop, en liten hes röst, som nästan ingen naiv nybörjare hör, och som viskar att det inte alls är lätt att träna. Det finns enormt många diken utöver det vanliga motivationsdiket. De andra dikena heter Löparknä, Muskelinflammationer, Ledinflammationer, Överbelastningsskador, Förkylningar, Stress, Influensor och Uteblivna Resultat.
Lär Känna Dessa Nio Fiender Annars Golvar De Dig.
Jag höll på att bli golvad av fienden Uteblivna Resultat igår. Jag har haft en period med löpningen då jag tvingats promenera mitt i passen eller så har jag flåsat så att en smärta i bröstet gjort sig påmind. Sådär vansinnigt mycket har inte hänt med min löpning sedan jag började för två år sedan. Nu har jag dessutom bytt löparstil till en förhopnningsvis smidigare variant, och att köra in den nya löparstilen tar tid, koncentration och energi. Andra muskler tas i anspråk som jag inte använt lika mycket förut. Eller tydligare uttryckt: Jag har lärt mig använda mina vader för att få mer studs i stegen. Detta har totalt chockat mina mycket små muskler som plötsligt fått ett mycket stort ansar.
Jag var riktigt upprörd efter löparpasset och var ett hårsmån från att lägga av. Jag kände mig förtvivlad och otymplig och löjlig och med en mystisk kropp som inte uppnår resultat.
Sedan spred sig ett lugn över kroppen. Det vanliga "efter träningen"-lugnet som alltid kommer efter att jag ansträngt mig. Jag blev harmonisk. Jag ville inte stressa med något alls. Jag ville göra sesamlax med bulgurcoleslaw. Jag ville knåda lite deg och grädda morotsbröd i ugnen. Jag mådde bra och kände kärlek till kroppen och ville mata den. Precis som jag alltid mår efter jag har tränat.
Skit samma i de Uteblivna Resultaten.
Man blir ju glad av att vara ute.
Och Christian sken som en sol över sesamlaxen
och ingenting kan gå fel när man har nygräddat bröd med en skiva smält ost ovanpå...
-
Lär Känna Dessa Nio Fiender Annars Golvar De Dig.
Jag höll på att bli golvad av fienden Uteblivna Resultat igår. Jag har haft en period med löpningen då jag tvingats promenera mitt i passen eller så har jag flåsat så att en smärta i bröstet gjort sig påmind. Sådär vansinnigt mycket har inte hänt med min löpning sedan jag började för två år sedan. Nu har jag dessutom bytt löparstil till en förhopnningsvis smidigare variant, och att köra in den nya löparstilen tar tid, koncentration och energi. Andra muskler tas i anspråk som jag inte använt lika mycket förut. Eller tydligare uttryckt: Jag har lärt mig använda mina vader för att få mer studs i stegen. Detta har totalt chockat mina mycket små muskler som plötsligt fått ett mycket stort ansar.
Jag var riktigt upprörd efter löparpasset och var ett hårsmån från att lägga av. Jag kände mig förtvivlad och otymplig och löjlig och med en mystisk kropp som inte uppnår resultat.
Sedan spred sig ett lugn över kroppen. Det vanliga "efter träningen"-lugnet som alltid kommer efter att jag ansträngt mig. Jag blev harmonisk. Jag ville inte stressa med något alls. Jag ville göra sesamlax med bulgurcoleslaw. Jag ville knåda lite deg och grädda morotsbröd i ugnen. Jag mådde bra och kände kärlek till kroppen och ville mata den. Precis som jag alltid mår efter jag har tränat.
Skit samma i de Uteblivna Resultaten.
Man blir ju glad av att vara ute.
Och Christian sken som en sol över sesamlaxen
och ingenting kan gå fel när man har nygräddat bröd med en skiva smält ost ovanpå...
-
Kommentarer
Skicka en kommentar