Svaret på mina frågor

Jag har fått svar på mina frågor. Alla mina fråger. Tamejfan varenda endaste liten fråga. Helt underbart. Jag har varit på Lactlab och tittat på maxpuls och mjölksyretröskelvärden och ditten och datten. Jag har varit helt övertygad om att något inte är som det ska men har inte fattat vad eller varför.

"Har du svårt att få upp pulsen?" frågade analytikern och jag såg ut som ett frågetecken och började febrilt bläddra i mitt sinne om det möjligtvis kan matcha mitt påstående "Jag fattar inte hur jag ska bete mig för att anstränga mig bättre."

Kanske en matchning där, kanske.

"Din maxpuls är nämligen 170. Följer du vanliga pulsintervaller utifrån din ålder så får du problem med din träning." fortsatte han.

Aha. Alltså. Det kan kanske förklara varför jag... eller hur det kommer sig att jag... eller jo. Tamejfan. Det förklarar ALLT.

Det förklarar till exempel varför jag alltid får lust att strypa folk som tittar på mina pulsvärden och säger:
"Du kanske borde ta i lite mer när du tränar?"

Och så förklarar det varför jag efter ett så kallat "lyckat intervallpass" inte klarar av att träna två dagar senare, eftersom det som i normala former anses vara ett "lyckat intervallpass" för andra är en total maxning för mig och kräver avsevärt noggrannare återhämtning. Jag tar i för mycket när jag tränar.

Och framför allt förklarar det varför jag känner mig så hopplöst nere när jag tycker jag anstränger mig hårt men inte känner att jag får högre puls. Det förklarar varför jag får lust att kasta pulsklockan åt helvete och helst inte tittar på den på flera månader.

Svart på vitt liksom. Jag har det på papper.

Sedan stod det att jag hade Good Athletic Condition. Det var det ljuvligaste. Pumpen är långsam men effektiv. Jag återhämtar mig snabbt. Jag har bra kondition. Alla andra tester har utgått ifrån att min maxpuls varit 200 slag/min och då har de givetvis hävdat att min kondition är usel. Och jag har känt mig usel.

Men den är god.

"GOOD ATHLETIC CONDITION"

UNDERBART!


.

Kommentarer

  1. Ulrika27 mars 2009 kl. 02:50

    Åh cool!! Hm, det får mig att fundera. Min man brukar säga att jag borde klara mer "det är bara i ditt huvud" när han tittar på min pulsklocka och själv kan jag inte prata utan håller på att bli blå i ansiktet av ansträngning. Var det alltså nån speciell test de gjorde som kom fram till vad just din maxpuls är?

    Jag är lite avis, jag skulle också vilja göra det där!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer