Skönt att vara två
Jag försöker ofta undvika att vara i stallet på vardagkvällarna. Det är många som är där, det är fullt på ridbanan, och det är mörkt. Ofta försöker jag förlänga en lunchrast en eller två gånger i veckan så jag kan titta till honom eller göra ett kortare pass. Men Ares börjar ju bli en stor kille och det börjar bli ljusare på kvällarna, så igår tog vi tjuren i hornen. Eller Ares i öronen. Det var fyra andra hästar på ridbanan och Ares undrade om de andra ekipagen visste vad de skulle göra, eller om han skulle tala om det för dem? Han blåste upp sig och tömkörningen gick väl lite sisådär. Han ställde sig utåt och föll inåt i båda varven, allt för att hålla koll på vad alla andra gjorde, och se till att alla andra hästar var medvetna om att han var kungen i baren. Till slut var han bara på en liten liiiten volt på fyra meter kring mig och jag hade lösa tömmar. Men det gjorde inte så mycket för det var ju första gången som det var så livligt på ridbanan för honom. Då får man ju sänka kra