En promenadhelg

 

Vi har haft en promenadhelg med Ares i helgen. Det är isigt och hårt på ridbanan och fläckvis halt och hårt lite överallt på stallplanen och efter vägar. Ares är ordentligt broddad, men det har ändå blivit lite av en paus i träningen, och så har vi bara varit ute och gått med honom. Vi övervägde att transportträna lite men det är samma känsla där, ska vi verkligen göra det när det är glashalt ute? Det är väl inte bara risk att Ares halkar utan även vi. Nej, det får vänta. 

När ridbanan tinat fram, och när det blir ljust på kvällarna, så blir det nog betydligt mer ridning och träning, så han kan lika gärna få ta det lugnt nu. Ares gillar verkligen promenader och är så lydig att han knappt märks av när vi går med honom. Ofta går han lite bakom oss med sänkt huvud. Han blir lite livligare när det blåser, men han blir inte stark eller svår att hantera. Grimma och grimskaft räcker bra. 

Det här är inte en ovanlig syn. Vi går först och Ares kikar bara fram lite försynt bakom Jonatan. Han har sällan något behov av att hålla huvudet högt och hålla koll på omgivningen, han är bara nöjd att få vara med. Sedan upptäckte han en snubbe på en sån där fatbike, en terrängcykel med stora däck, som cyklade off-road på den hårda snön över ett fält, följde vägen en bit i bortgående riktning, och sedan in i skogen, och då höll han koll en stund. Men sedan glömdes fatbiken bort i en ljudlig suck. Jag tror att även när Ares är fullt fullvuxen och ridbar i alla lägen, så kommer vi nog att fortsätta promenera med honom. Det är så mysigt. 

Annars har det mest varit vila och återhämtning för min del.

Tacksam över att det får vara så här bra. Utan några märkvärdigheter. 

.