En dröm som blir sann?

För fyra år sedan skrev jag inlägget "Vissa dagar är tyngre än andra", du kan läsa det HÄR, då jag beskrev att jag längtade efter en till häst. Att jag sett quarterhästar på All Star Ranch och att jag önskade mig en sådan. Men med tyngd i bröstet konstaterade jag att det var för ekonomiskt riskfyllt, och att jag inte visste om jag skulle orka med två hästar. Jag minns känslan jag hade just då. Jag sörjde. Jag försöker vara positiv i min blogg men den dagen tog sorgen över. Att jag hade min älskade Galishimo men thats it. 

Men ganska nyligen så kom ju Jonatan in i mitt liv. Älskade, älskade Jonatan, som funderar på att köpa en till häst till vår familj. 

För vi är ju två nu, och då är vi en häst för lite.

Först blir jag lite orolig och försöker kräva en welsh cob i sådana fall. Vi har ju Ares och jag är inte säker på att vi hittar en så bra häst igen. Klarar vi ens av en "vanlig" unghäst? Tänk om den är för svår? Jag visar länkar på welsh cobs och berättar om alla fördelar. Deras hälsa, de behöver inte täcke. Titta bara på hur fin Ares är! 

"Jag skulle verkligen vilja ha en quarter." står Jonatan fast vid och jag knorrar och vrider på motargumenten. Är de inte lite svåra hästar? Ska vi verkligen ha en sådan? 
"Det vet vi inte förrän vi tittat på en." sade Jonatan. 

Och då sprack den upp. Drömmen jag hade för fyra år sedan. Långt inne låg den, nästan bortglömd. En liten hård boll som vecklades ut. 
"Ja, vi har ju All Star..." mumlade jag och visade deras hemsida. Deras verksamhet går numera strålande. 

Så plötsligt sitter vi i bilen på väg dit. Vi tittar på hemsidan och jag intresserar mig för en liten ettårig hingst som heter Jaxxon. Vi välkomnas till verksamheten och efter en stund får vi kliva in i boxen där han står. 


Där möts vi av en riktigt rar och trevlig liten myspropp. Snäll och nyfiken. Med mulen nära mitt ansikte. Som gärna lät sig klias. Som lätt flyttade sig när vi bad om det. Lugn och rofylld och människoglad. Han klickade i alla boxar. Jag tyckte jag fick kontakt med honom direkt. En bra kontakt. Jonatan kliade om honom, och han stod nöjt med lågt huvud och lät honom klia honom över hela ansiktet. En riktigt rar unghingst. 

Sedan åker vi hem och jag luftar allt som gör mig orolig. 
Men det känns inte lika farligt längre. 
Vi är ju två. 
Vi hjälps åt. 
Det är ju han och jag. 

Och kanske till och med Jaxxon. Om saker faller på plats. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer