Livet är förändring

Idag hade vi ett härligt höstväder utan starka vindar. Solen bröt fram då och då, och fukten i luften skapade en svag regnbåge i luften. Mamma red och det blir små framsteg hela tiden. Förut ville hon att jag skulle leda honom en hel del och nu rider hon honom helst själv. De har tränat start och stopp och när vi skulle vända på vägen så sa mamma "Vänta där borta, för nu ska jag vända honom själv..." Hon testade även att trava honom en hel del med mig joggandes bredvid, och det har hon inte gjort sedan förra vintern. Galishimo blir ju också lugnare. Förut ville han inte lämna mig på uteritterna och gick helst som ett litet klistermärke, nu kan han lämna mig för att mamma vill rida några meter ifrån oss. Förut gillade hon inte när jag tog några kliv i diket för att få en fin bild och nu verkar varken hon eller Galishimo tycka att det är något konstigt med det. "Minns du hur han var för fyra år sedan, när jag gick ut ensam med honom?" frågade jag mamma och

Nu var det dressyrkurs igen på ridhuset och jag är även denna gång jättenöjd. Tränaren märker att jag repeterar övningarna på hemmaplan mellan kurserna och att det blir skillnad. Väldigt motiverande att känna att jag klarar av att förbättra oss på egen hand mellan kurserna också! Jag tycker Galishimo blivit mjukare och starkare, och nu ska vi börja höja honom i formen lite mer. Det är lite svårt för mig att ställa om mig då jag har ridit honom låg i så många år, så jag ber honom nästan reflexmässigt att sänka sig lite, när nacken åker upp. Så till nästa gång så ska jag träna mig på att låta nacken komma upp lite mer. Det blir nog väldigt bra att träna på till vintern när vi har bra snöunderlag på Varnvägen och kan långtrava lite där på rakt spår. Då kan jag fokusera på enbart nacken. Han kan ju bli lite taggad ute, exempelvis förra helgen när vi fotograderade, och då kommer ju nacken upp direkt, utan att han tappar formen så mycket. Tränaren granskade sadeln och höll med om a

Jag funderar ibland om jag har tid och ork att ha en häst till. Frågan är bara vad jag skulle vilja ha och varför... och till vad? Jag kan sakna både körning och hoppning som läget ser ut nu. Eller en lugn ensam skogstur på lite längre tyglar. Eller kanske bara den där känslan av förändring som är så magisk och spännande och som får hjärtat att skutta lite. Jag har fortfarande svårt att identifiera mig som en typisk tävlingsmänniska som behöver tävlingsresultat för att känna att jag är på rätt väg. Jag trivs bra hemma också. Problemet är ju att dagdrömmar aldrig försvinner och om jag köper en häst till så är jag glad något år och sedan kan jag mycket väl börja längta lika intensivt efter något annat. Eftersom det är så vi människor är byggda. Vi är längtare.    Den här unghästen tycker jag verkar lite intressant. Shiriki efter Sambesi. Sambesi är nu respektabla 30 år, och verkar lämna efter sig lugna, välbyggda, ganska lågpresterande hästar, som passar utmärkt för hobbybruk. Se

Jag har köpt mina första Jodhpurs i min ridkarriär, nu. Förut har jag alltid ridit i ridstövlar för att känna mig stabil i skänkeln när jag rider. Sedan övergick jag till joggingskor nu under sommarhettan, och ni vill jag inte gå tillbaka till mina stela, oföljsamma stövlar. Så det blev dessa jodhpurs från Granngården, du hittar dem HÄR! Jag älskade dem direkt, de satt perfekt på foten och jag höll nästan på att traska ut ur butiken med dem, sedan har jag nu ridit två pass i dem och de känns helsköna! Ett stort plus för den lite rundade sulan som gör att de går bra att promenera i också!

Till helgen går hästarna in från sina grönbetesängar till sina vinterhagar. Förut har hagarna haft ganska små vindskydd, men eftersom efterfrågan på lösdrift blir större, och våra hyror höjts lite också, så har ägarna satsat mer tid och pengar på lösdriftsruljansen. Jag har inga problem att betala mer i hyra om man ser att pengarna investeras i verksamheten! Galishimo har haft två mindre vindskydd denna sommar, men har mest använt dem för att sova där någon gång då och då. Kojorna verkar mest användas att bita på och klia sig mot. Nu har stallägaren dock byggt ett nytt vindskydd som är betydligt större. Det står upphöjt på en kulle för att inte bli lerigt, det är stort nog för en hel hästflock, och det blir lätt för stallägaren att köra in dit med traktorn och mocka ur samt lägga in nytt halm. Öppningen vetter dessutom rakt mot söder så solen kommer att skina in i vindskyddet på vintern. På våren kommer Galishimo att stå där i kojan och sola i halmen. Det blir helt perfekt!

Idag började jag med en uteritt innan arbetet började. Jag hade oroat mig lite för att rida ut med Galishimo ensam, men jag har haft som krav nu att han ska ut på tur två gånger i veckan, så det är bara att bita ihop och kämpa på med honom. Jag hade dock jättetur i morse då jag träffade på Wilma som skulle motionera Galishimos bästis Corzo, så vi for ut tillsammans i det vackra morgonljuset. Galishimo var hur lugn som helst och var nöjd över att ha sin Best Friend Forever med sig. Tillsammans utforskade de världen på lösa tyglar och med glad uppsyn. Lilla Galishimo och hans bästis Corzo Sedan skyndade jag hem till jobbdatorn för att arbeta och planera lite, sedan blev det en halvdag i centrum med att handleda två praktikanter i verksamhetsutveckling, som skötte sig utomordentligt bra. Jag inledde handledningen med: "Det året ni föddes började jag på socionomuniversitetet. Från att ni fyllde fyra år så har jag arbetat heltid utan längre uppehåll. Helvete, vad ga

Idag har det varit 19 plusgrader och små stormbyar. Det är varma efterdyningar av orkanen Leslie som härjat i Portugal, som jag förstått det, med varma vindpustar som nått påverkan ända till Västerbotten. Jag fick sedvanlig molande olustkänsla att rida eftersom jag haft en hel del problem med Galishimo i blåsten, tidigare. Jag brukar aktivera honom när det blåser men... man kan säga att jag sänker kraven på oss båda. Ordentligt. Senast det blåste ordentligt vågade jag i alla fall skritta runt lite och tyckte jag hade helt okej kontroll. Idag kände jag mig lite omotiverad och tänkte att jag nöjer mig om jag sitter upp och gör några skrittövningar eller travar lite i blåsten. Bara så att Galishimo får kånka lite på mig om än det blåser. Jag tog inte ens på mig ridstövlarna, men givetvis ryggskyddet, och tänkte att jag pillar väl på en stund med honom. Galishimo överraskade dock med att vara riktigt, riktigt duktig! I alla gångarter. Inte en spänd arabnerv så långt ögat kunde nå!