Livet är förändring

Jag och Björn bestämde oss för att byta handtag på transporten, eftersom det gamla handtaget (givetvis) var trasigt, och inte gick att öppna inifrån. Vi fann nästan den exakta kopian av det tidigare låset, ett handtag som givetvis inte kom från transportmodellen utan från en husvagnsmodell (givetvis). För varför skulle den tidigare ägaren köpa nya delar från transportmärket när man kan göra på sitt alldeles egna sätt? Googla "reservdelar Cheval Liberte" verkar ha varit överkurs. Vi kör husvagnsmodellen. Nu är monteringshålet i dörren alldeles för stort för att originalmodellen ska passa, så nu måste vi i stället beställa in något som liknar det nuvarande låset. Nu är det för sent för orginaldelar, god damn it! Den nya låsmodellen passade inte (givetvis) då det blev ett stort glapp som gjorde att dörren kunde öppnas en centimeter även vid låst läge. Vi fick granska det tidigare låsanordningen som denne tidigare kreativa tidigare ägare sågat av här och var (givetvis) och v

Dagens övning var (bland annat) att göra en kvarts bakdelsvändning i en fyrkant. Jag trodde jag skulle vara ensam i ridhuset men Björn tog en promenad till ridhuset och kom och filmade. Björn var inte helt inne på att vi skulle göra en fyrkant bara, och tyckte att vi kunde göra lite rundare övningar. Det är mycket svårt att ta mig själv och hästen på blodigt allvar när Björn är med. När jag ska prestera och leverera fantastiska framsteg, korta tyglarna och pressa mig själv och Galishimo till det yttersta, det är då jag lätt tappar motivationen... Dressyr ska ju vara trevligt för alla.

Min receptionist och kära vän Josefin gjorde nyligen laminerade (inplastade) kontaktlappar till mig och Galishimo, hela sex stycken! Jag hade pratat om att jag ville ha en kontaktlapp att ha på Galishimos sadelskåp, med olika telefonnummer att ringa om något hänt mig eller Galishimo. På kontaktlappen hade jag skrivit mitt nummer, Elins nummer, mammas nummer och Björns nummer. Jag hade även en liten bild på mig och Galishimo på lappen, så man ser att det är rätt ryttare eller häst. Det finns ju nästan 30 hästar på lantbruket där jag har Galishimo, och det roterar ganska ofta olika ekipage, så det är inte lätt att hålla reda på varandra. Men nu fick jag alltså några bonuslappar i olika storlekar. Det är ju så att när man väl står där, med flera plastlappar, det är då man inser att kontaktlappar är ju faktiskt bra att ha lite överallt. Exempelvis kan jag ha en kontaktlapp i handskfacket på bilen, och sätta fast den där man brukar fästa bilens parkeringsbiljett, på insidan av bilens fram

Jag insåg ju att det fanns en annan bild på Elin och Galishimo som är precis från ett år tidigare. Bilden här ovan är ju från i helgen nyss, den 20 maj 2018. För nästan precis ett år sedan, den 21 maj år 2017, så red ju Elin också Galishimo. Här ovan är bilden på det! Jämför man bilderna så verkar han ju ha blivit både starkare och i bättre form. Förmodligen mest för att jag kunde rida honom hela denna vinter, och det har jag inte kunnat förut. Att han hållits igång under hela vintern gör ju gott för hans form och steg. Och vilken skillnad i väder vi har! Detta året skippade Västerbotten våren och det blev sommar direkt. Ingen omställning här inte. Bara pang på med högsommarvärme. Skönt men överraskande!

Sedan jag skrev om min tvekan att behålla Galishimo så har jag haft tre riktigt trevliga pass med honom. Det känns jätteskönt. Jag har också insett att jag är lite tröttare mentalt än vad jag tidigare trott mig vara: Bevismaterial A: Tre paket smör i kylen. Eftersom jag inte lyckats komma ihåg att jag köpt smör tidigare i veckan. Bevismaterial B: Åkte till stallet i mina kontorsjeans idag. Jag insåg det i bilen på väg till stallet och orkade inte vända. Överraskande nog var de bekvämare än mina ridbyxor att rida i! Jag tror jag måste köpa nya ridbyxor. Bekväma och mjuka, måste jag leta efter! Så min aversion mot Galishimo kan mycket väl ha varit ett uttryck för att jag kände mig för slutkörd för att greja med en spänd häst just förra helgen. Elin och Galishimo i söndags Hur som helst har det blivit två jättetrevliga dressyrpass med honom, då det både varit vindstilla och då jag haft ridbanan helt för mig själv och inte behövt ta hänsyn till någon, eller behövt prata

Nu är den nya registreringsskylten på plats på hästtransporten. Den gamla skylten hade sett sina bästa dagar så jag beställde en ny på Trafikverket. Denna nya, blanka, vita, skylt var lite större än den föregående och passade inte in mellan metallstagen, så vi fick klippa av den i vänstra kanten och fila till kanterna lite, för att få den att passa. Detta extrajobb kan väl summeras som en "typisk incident" i mitt arbete med denna transport som går under mottot "Inget ska vara enkelt. Ingeeet!"  och jag hade även här en liten fin ramsa med svärord som smattrade ut över stallplanen när jag insåg att skylten var 0,5 cm för stor för att få fast mellan stagen. Nästa steg blir nog köpa ett nytt noshjul till transporten, då det gamla gnisslar förfärligt högt och har en snurrknopp i väldigt, väldigt gammalt trä. Men det kan jag nog fixa själv till semestern, eller så kan jag lämna in transporten på Mekonomen efter jag fått nästa lön. Det kan inte kosta så mycket me

Idag var det kurs, samt lite blåsigt. Jag kan kortfatta hela passet med att Galishimo skötte sig bra, men att jag är helt slut. Helt färdig. Nu när det blåst några dagar så har jag varit på helspänn och väntat mig att Galishimo ska sprätta, men det har han inte gjort. 80% av kursen i blåsten på ridbanan gick åt att försöka slappna av och försöka fokusera på tränaren. Huvudproblemet är ju det här med ridrädslan som spökar, och jag är rätt så trött på den. Fem år är länge kämpat.  Jag har inte fallit av Galishimo på två år, så jag tycker inte att han ställer till med särskilt stora problem. Men ridrädslan ger sig ju inte riktigt. Den verkar inte lika stark på andra hästar, men jag är inte helt säker, eftersom jag är klart vaksam även på lite tryggare hästar. "Du kan ju jobba med honom från marken de dagar du är rädd, det finns ju massor trevligt för er att göra." tipsade tränaren, men hon skulle även fundera om hon hade någon annan kund som skulle kunna trivas med en