Livet är förändring

Jag har lite tunt med skrivartid och inspirationstext. Men den lilla grå hästen rockar fortfarande. Igår var det lite spännande med andra hästar på ridbanan, och vad de hade för sig, så jag fick bromsa honom en massa så han inte skulle få vårfeeling och springa runt av hjärtats lust. Vi fick ta en paus och gå en timmes promenad och sedan återvända till ridbanan lite senare på kvällen när det var tomt och avsluta ridpasset i solnedgången. Då gick det bättre! Men var lite läskigt. Men betydligt bättre! Under promenaden träffade vi på två travhästar som tränade intervaller. De passerade oss i friskt tempo ca sex gånger och jag och Galishimo klev av rakbanan och gick undan när de kom rusandes, för att titta på dem, och för att inte störa dem. Galishimo gjorde framsteg även där. Första två gångerna blev han jättespänd och trippade runt men sista gången de passerade oss så stod vi bara tio meter ifrån dem och han stod helt lugnt och stilla. Sedan får han ju lite "efterrysningar&quo

Varför inte handla mer? Varför inte unna mig mer? Varför inte? Varför inte kvällsfika alla frukter jag hittar i skafferiet, med mandel och kokoships och ett glas vin? Jag har handlat igen, kläder jag inte behöver men som gör mig glad. Blommigt, blommigt... glatt och bekymmerslöst. Inte för att jag är glad och bekymmerslös jämt men jag SKULLE kunna bli det! Nästan. Jämt. Alldeles där bakom mig på bilden så kommer jag att köpa ett smalt litet avlastningsbord till sommaren, med prydnader och lite pill. Lite ljus och kanske någon söt lampa. Det blir ett perfekt litet semesterprojekt. Sedan en crock-pot. Jag köpte en sådan i lördags. Jag ska laga mat nästa helg. Nu tittar jag på recept och frågar kollegor om tips. Jag kom på att jag ville laga mat i helgen, trots att jag bor ensam och att jag i mitt förflutna brukade föredra att laga mat för andra. Jag borde köpa en matberedare också. Göra potatismos som jag gillade förut. Jag har ju faktiskt råd. Livet är inte längre en livskris.

Det är skönt att sluta mitt mångåriga sparande till hästbil och hästtransport, och inte krampaktigt hålla fast pengarna längre. Förut unnade jag mig lite saker ändå, men fick lätt dåligt samvete eftersom hästtransporten var mitt huvudmål. Nu känns det betydligt bättre och roligare att låta pengarna rulla och skämma bort sig själv lite mer. Bland annat så har jag klippt mig, färgat håret, och köpt ett gäng nya kläder till garderoben.     Det är en stor lättnad att se hur ekonomin ljusnar och blir bättre och bättre. När jag separerade år 2013, för precis fyra år sedan, kraschade jag ju totalt ekonomiskt. Jag satte ut Galishimo på annons i två månader. Jag försökte sälja honom för 20.000 kronor eftersom jag såg hur svårt det skulle bli för mig att ha råd med honom. Inte en enda var intresserad av att köpa Galishimo, så mamma gav mig pengar för att jag skulle klara mig, och klara honom. Jag har nu avbetalat pengar till henne i två och ett halvt år, och har nu bara en avbet

Galishimo kommer alltid när man ropar på honom. Han brukar gnägga dovt och så kommer han i sakta mak. Han väljer väg till hagporten med omsorg nu när det är lite lerigt på sina platser så jag får vackert vänta när han vandrar fram. När han är på grönbete kommer han nästan aldrig när jag ropar, men all annan tid på året så väntar han på mig och kommer till mig. Förut så gjorde jag en särskild vissling och ropade "GALO!" men nu för tiden så blir det oftare allmänt småprat: "Hej!" kan jag ropa, när han sett mig. "Hur är läget?!" kan jag ropa efter att han gnäggat dovt. "Kom hit och gör lite nytta..." kan jag sedan säga under tiden han går mot mig. Sedan rider vi lite i blåsten. Jag är lite rädd och kryper ihop, sedan tar jag kontroll över min kropp och rätar upp mig. Drar bak axlarna. Vecklar ut mig, som ett ihopknycklat papper som vecklar ut sig igen. Känslan blir annorlunda och jag känner mig stolt om jag rider som om jag vore stolt. Sedan händ

För jag är ju ett riktigt bad ass.  Och Galishimo med.  Frukta oss!  Vi är snart i ett ridhus nära dig.  Eller så är vi någonstans nära ett ridhus nära dig.  Det är ungefär lika illa.

Gummispackel, glycerintvål och läderbalsam. Jag började skämmas över mina slitna stövlar som jag brukar ha på arbetet, och i stället för att köpa nya när sulan började lossna så spacklade jag igen sulan, sedan tog jag hästrengöringsgrejerna och tvättade dem och smörjde in dem. Nu ser mina jobbarskor som nya ut!  

Jag försökte göra en gullig liten video på mig och Galishimo innan jag skulle ut i fredags. Han brukar ju vara gullig vid vissa tilfälllen och vilja lägga mulen mot min kind, och jag tänkte att om jag har honom lös i stallgången så kanske han myser lite med mig när jag pratar. Galishimo myste inte när jag pratade. Han... han var bara ouppfostrad.. Är detta alltså den nakna verkligheten?!