Livet är förändring

Idag var jag lätt intelligensbefriad. När jag sadlade Galishimo i stallet sa en stalltjej att det just var på väg att blåsa upp och att det skulle blåsa rejält. Upp till 13 sekundmeter. "Jag vet vad som kommer att hända..." suckade jag. "Det kommer att vara vindstilla fram tills preeecis precis när jag ska sitta upp..." fortsatte jag melodramatiskt och lade till: "Sedan kommer han att få fnatt... och så är det ridpasset över..." Det roliga var att jag inte riktigt trodde på mig själv utan trodde att jag var underfundig och lite sarkastiskt smårolig på något sätt. Jag ställde mig vid uppsittningspallen på uteridbanan. Galishimo var på bra humör. En liten vindpust drog kring benen. Det var skymning men inte helt mörkt. "Det är säkert ingen fara..." tänkte jag. Och satte mig upp. Jag hade precis satt fötterna i stigbygeln och börjat klappa honom på halsen innan vi skulle iväg då vinden ven till kring öronen och lite snö föll av från ett tak

Jag har fått sänkt arbetsbelastning på arbetet! Jag har haft lite väl hög arbetsbelastning ett par månder så det var på tiden. Förbättringen skedde under årsskiftet och de här första dagarna gick jag omkring med lite overklighetskänslor och någon slags vaksamhet om det verkligen var sant. Sedan har chefen meddelat att jag ska jobba lite annorlunda framöver vilket innebär att jag kommer att få mer tid på mig att göra ett grundligare arbete och lite mer intressanta uppdrag, det blir mindre stress för mig! Det känns fortfarande lite overkligt men väldigt, väldigt bra.     Jag fick tulpaner av mamma när jag fyllde år och de verkar trivas i mitt rum. Jag har köpt nya sovkuddar till sängen vilket verkligen kändes jättelyxigt och mysigt. Jag har knappt reflekterat över att det känts som att jag sovit på överkörda djur.. Så hårda, platta, knöliga och trötta har mina kuddar tidigare varit. Nu sover jag på fluffiga mysiga proppmätta små lammungar. Som det känns.  Jag har köpt en stor ha

 Idag kom Elin till stallet och för att fotografera mig och Galishimo. För er oinvigda så har Elin varit superduktig på att rida Galishimo tidigare men efter en olycka för nio månader sedan så har hon skadat ryggen och har en paus från ridningen. Jag hade inga förväntningar alls på bilderna av flera olika skäl. Ett av skälen var att det var mulet när jag åkte till stallet och när solen inte kikar fram i januari så blir det ganska mörkt. Ett annat skäl var att min systemkamera bryter ihop av kyla och eftersom det var tio minusgrader så skulle Elin ha ungefär 10 minuter på sig att ta bra bilder innan kameran skulle dö. Sedan så kändes Galishimo lite mer fnattig än igår och då blev jag lite mer spänd och vaksam, och det brukar inte leda till fina bilder. Men det gjorde det! Gud så fina bilder! Solen bröt fram så snart Galishimo blivit sadlad! Sådana otroligt härliga bilder! Jag har suttit framför datorn och lett brett från öra till öra. Kameran dog efter tio minuter och det gjorde

Nu när jag kliver in i hallen så möts jag åter igen av terven. Eller åtminstone en bild på henne. Nästan tre år har gått sedan jag avlivade henne och det gjorde länge ont att se på bilder på henne. Jag fick en förstoring på ett favoritfoto på terven några månader efter att hon dog, men då grät jag bara när jag tittade på den . Eller så kände jag ett obehagligt stygn i hjärtat. Även en liten hund kan lämna ett stort tomrum i hjärtat. Idag letade jag fram affischen på henne och kände att det var dags. Jag fann en ram som var lite för liten men klippte till affishen. Nu hänger hon i hallen. Det blev så rätt! Det var dags nu!

Jag fyller år idag och hade väl en liten känsla av vemod dagen innan. 36 år, ingen karl, ingen familj, ingen lust att skaffa karl och familj heller, hur blev jag en sådan outsider i Västerbotten av alla platser?! Oftast är jag väldigt nöjd över tillvaron men just när jag fyller år så kan jag få en liten känsla av att "jag-trodde-inte-jag-skulle-bo-i-en-etta-på-37-kvm-när-jag-fyllde-36" . Gissa om det gick över snabbt när solen bröt fram och bjöd på en gnistrande, magisk vinterdag?! Mamma och hennes Vorsteh Sicko kom på besök. Sicko var en vild hund men blev betydligt lamare efter en åthutning av mig. Sicko förtjänade denna åthutning. Han kom (i något ystert tonårsutbrott) på den briljanta idén att testa om han var alfahannen i gruppen genom att kissmärka min gitarr... Jag kan säga så här, vi kom alla överens om att han inte var alfahannen. Inte idag heller. Han var en liten lort som fick dra in snoppen och ligga stilla och skämmas i ett hörn. Gitarren lär bli okissad för al

Jag försökte mig på att göra en Mug Cake. Det är ju en pytteliten kaka som man kan tillaga i microvågsugnen. Perfekt för en tjej som jag som lever ensam. Min ständiga chattkompis David föreslog att jag skulle redogöra mitt kommande misslyckande här på bloggen. Nu använde han inte ord som "misslyckande" eller liknande. Han peppade mig men antydde lite om det välkända fenomenet att saker kan se mycket godare ut på bild än vad de gör i verkligheten. Jag förstod inte vad han pratade om. Om jag följde receptet EXAKT så borde det ju någorlunda likna bilden. Tänkte jag. Jag vet inte hur exakt det blev... Jag kan ju tillägga att det inte blev så gott heller. Det smakade gröt med bär i. Som jag äter varje morgon. Utan mixer och en massa extratjafs. Det såg inte så gott ut heller. Kanske för att jag hade lite mörkare fiberberikade havregryn också.. det kan ha påverkat... Jaja, jag försökte åtminstone...  .

Även idag har det blivit galopp i snön. Galishimo tyckte att det var lite overkill att galoppera i snön då han senast gjorde det i lördags. Så han var mindre taggad. Nästan snudd på lite lat, skulle jag vilja säga. Men man måste ju jobba för brödfödan ändå, övertygade jag honom om. Vi utnyttjade mycket mer av fältet och galopperade stora sträckor över halva fältet. Men redan i morgon börjar det snöa och sedan faller det snö i dagarna tre, så vem vet när vi har så här lämpligt snöunderlag igen? Blir det för djupt så blir det för kämpigt för honom, som det varit nu har det varit helt perfekt. Han har behövt lyfta på fötterna lite och kämpa, men inte överdrivet mycket. För övrigt är det alltid lite svårt att veta hur jag ska rida i snö på bästa sätt. Snö sliter på leder och ligament om man rider fel på det. Om man rider rätt på det så är det väldigt bra styrketräning. Och ingen kan tala om exakt vad som är rätt eller fel eftersom allt beror på snön, snöns djup och kvalitet,  hästen