Livet är förändring

Jag har provkört en "hästbil" nyligen. En brungrå Honda RD8! Den hade nybytt kamrem och nya vinter och sommardäck. Lite pirr kände jag i magen. Jag verkar ha lite tur för privatsäljaren "har redan sex bilar" och har utöver detta inte alls bråttom att göra en snabb och smidig affär, utan han kunde överväga att vänta tills jag besiktat och sålt min lilla Skoda. Äntligen vågar jag känna att jag kommer närmare min dröm om att ha en hästtransport och en bra dragbil. Det har tagit fem år för min ekonomi är inte den bästa men allt går framåt. Med små, små steg. Sedan hörde säljaren av sig igår också och sa: "Du, du såg så glad ut när du fick provköra Hondan, vill du låna den i helgen och köra lite mer? Du binder dig inte till att köpa den." och jag sa "JAAA!" Sedan fick jag förstås ångest och tänkte att jag kommer aldrig någonsin våga mig iväg på kurser och grejer med en häst som Galishimo, och efter våra år av motgångar. Men det kanske lossnar det

Jahopp. För fem år sedan tog man hem den här lilla räkan...

En sak jag är väldigt nöjd över nu när jag haft Galishimo i fem år är att han aldrig haft någon diffus hälta (förutom när han gjort sig allvarligt illa i olyckor). Han har aldrig varit stel någonstans, aldrig haft en låsning någonstans, aldrig en inflammation som uppkommit genom ridningen, han har aldrig blivit överbelastad någonstans. Och då har han ändå gått massor på ridbanan och tyvärr ganska lite i skogen. Han är jämnt musklad på båda sidorna. Han är relativt liksidig att jobba med och han har egentligen inte någon ridmässig teknisk svårighet, förutom psyket som är lite speciellt att jobba med. Och det måste väl ändå vara det grundläggande syftet med dressyr? En hållbar häst som är frisk och mår bra? .

Jag har släppt prestationerna på hyllan, som ni vet, och motionsrider Galishimo mest. Men även motionsridning utvecklas man på. Han börjar få en otroligt bekväm galopp. De första två åren så kändes han så svag i galoppen att jag hela tiden stod i lätt sits för att hjälpa honom att komma upp med ryggen, men nu sitter man bekvämt och han är stark och stadig. Han har tidigare fallit ganska hårt på frambenen och det har blivit en liten "stöt" i galoppen när han gjort det men nu bär han sig bättre och tar emot sig bättre vilket gör galoppen flytande och mjuk. Lite lat är han kanske. Men stark och stadig. Och lat. Snart är det dressyrkurs efter sommaruppehållet och vi är kanske inte så "vässade" som tränaren önskat. Men... ja. Jag har haft honom i fem år. Det finns massor av år kvar för oss att vässa oss..

När jag var liten så berättade min mammas morfar Magnus mycket om en olycka som han bevittnade när han var värnpliktig. Jag har aldrig riktigt hunnit kolla upp vad det handlade om men nu har man semester så nu finns det tid!  Efter lite googlande så kom jag fram till följande: Det var den 24 oktober år 1940 innan andra världskriget, och Magnus tillhörde Bodens regemente, han var stationerad vid Haparanda men befann sig vid tidpunkten vid Armasjärvisjön. Gammelmorfar hette alltså Magnus Berg och jag vet inte när han var född.  Men han var förmodligen kring 20 år på den tiden. Själva olyckan handlade om att ett regemente skulle fraktas över sjön med en liten färja. Problemet var att regementet bestod av 102 personer och färjkarlen sa att färjan bara rymde 40-50 personer. Och efter lite sökande på internet så tycker man väl spontant att den där lilla träflotten ens borde ha rymt 40 beväpnade personer. Befälet fänrik Ivan Pellijeff skämtade bort problemet och beordrade ut alla 102 a

Puh! Jag är helt färdig! Precis så här ser min etta ut nu! Till min stora förtjusning! Tavlan jag målade i början på semestern är ännu inte torr och släppte ifrån sig färg när jag satte upp den på hyllan, vilket fick mig att le fånigt; Allt är så fräscht! Tavlan passar så bra också, trots att jag inte hade en färdig bild av detta för en vecka sedan när jag målade den. Nattduksborden är färdigmonterade och är näst intill perfekt ihopmonterade, jag fixade det! Hyllan fick jag hjälp med och blev uppsatt igår kväll. Allt blev precis så bra som jag hoppats på! En liten favorit är kudden med stränga gula fågelögon, vars färg går ihop med väggfärgen. De poppar fram och är lite annorlunda, så det blev perfekt att jag köpte den! Nu ska jag bara slappa en stund och återhämta mig från projektet. Det här är hittills den bästa semestern jag haft på flera år! Så här såg ju rummet ut för en vecka sedan... ...och jag kommer aldrig att glömma att jag sov i två månader på en luftmadras

Nu red jag det tredje passet på Galishimo med halsringen. Det är det där vita runda repet han har runt halsen. Jag behåller ju tränset och tyglarna så jag kan ta tag i honom, ifall det är något han inte förstår eller ifall han blir orolig. Mamma var med och coachade och filmade! Tack mamma! Nu när jag red med halsring för den tredje gången så var han inte ett dugg orolig över den utan helt trygg med den. Vi provade även att trava litegrann och så kontrollerade jag att bromsen, backen och svängarna fungerade, trots att jag inte tar i tyglarna. Det börjar gå bra nu. Jag känner mig mindre osäker också.