Livet är förändring

Jag har inte mått så här bra, som jag gör nu, på flera år. Jag är inte mer "sprudlande av energi" och jag kommer aldrig bli en "Mia Törnblom" men jag känner en stillsam känsla av glädje, och att jag är på rätt plats.  Det känns hopplöst platt att säga att man är "starkare" efter att man gått igenom en kris, och jag vet inte om "starkare" är rätt ord, men jag känner mig mer genuin. Mer äkta. Mer mig själv. Både i upp och nedgångar. Det går ju inte heller att helt frångå att jag är väldigt lycklig över det som fungerar just nu, efter att ha fått erfara hur jobbigt det är när saker inte fungerar. Jag är lycklig över att jag är frisk. Jag är lycklig över att Galishimo är frisk. Jag är jätteglad över att jag separerade för jag hörde helt enkelt inte hemma hos mitt ex. Jag är jätteglad över min lilla etta. Den är sparsamt och fridfullt inredd, och underbar att bo i. Jag är enormt tacksam över att jag fick l

Idag har jag betalat räkningar och insett att ekonomin faktiskt ser helt hanterbar ut! Inga dubbla stallhyror längre,  utgifterna till bensin har gått ned,  jag har allt jag behöver här hemma.  Mamma hälsade på idag, och jag tvingade givetvis henne att fotografera mig och Galishimo. Jag är så glad över att han är så lugn och fin nu och framför allt  - frisk!  Snart kommer pojkvännen tillbaka också, han har firat jul på annan ort. Det kommer att kännas skönt också. Det stämmer verkligen det dom säger, att har man en gång nått botten så är man tacksam över de små sakerna i vardagen. Och det är jag verkligen. Det går knappt beskriva.... "Sometimes you have to forget what's gone,  appreciate what still remains, and look forward to what's coming next." . .

Det blev en ridtur idag med, trots den hala isen. Jag tog en lugn skritt tillsammans med en kompis och hennes häst. Vi var bara ute en halvtimme. Jag känner mig så stolt och tacksam över att Galishimo är så fin. Så oerhört tacksam. Han var så lugn och fin idag. Världens raraste. Jag har fortfarande lite svårt att tro det...

Galishimo fortsätter leverera framsteg. Idag red vi helt ensamma ute på fältet. Utan vare sig medhäst eller medmänniska. Han har blivit väldigt uppskruvad av att hanteras ensam, men nu var han förvånande lydig och mjuk. En riktig drömhäst. Han var helt lugn och väldigt lätt att kliva upp och av på. Han var framåt och arbetsvillig, mjuk och följsam. Jag red bara några minuter då det var isfläckar överallt. Men jag red tillräckligt för att nästan rodna av lycka när jag klev av. Min fina häst.   Min fina, fina häst...

Jag firade jul med min mamma. Vi åkte skidor i det fantastiska landskapet, åt lite gott, och såg på TV. Jag hann komma ned i varv och sov bättre än någonsin. Det blev en julafton att återhämta sig i. Precis vad jag önskade mig. Tackar min kära mamma för att jag fick vara hemma hos henne och vila upp mig. Och äta upp mig... Det är det mammor är till för!

Jag fick denna vackra present av Mari som hjälper mig med Galishimo på onsdagar. Det är en tränshängare i gjutgjärn. Man hänger hästens träns på den i stallet. Bilden gör den inte riktigt rättvisa. Den passar perfekt ovanför westernsadeln i mitt ridskåp. Så fint!

Två tjejer lämnade ett förslag på ridträning för mig och Galishimo igår: "Du borde följa oss och rida lite rakt ut i skogen med honom. Han skulle må jättebra av att få klura över vart han ska sätta ned fötterna och hur han ska ta sig fram i lite svårare terräng." "Nej." tänkte jag och såg framför mig hur han skulle få panik när kvistarna rev efter kroppen på honom, och springa rakt in i en tall. Sedan tänkte jag att jag inte borde säga nej rakt av, utan att jag borde förklara situationen. Typ förklara att han kan springa runt utan vett och sans utan att titta sig för, och att han faktiskt nästan haft ihjäl sig när han sprang in i en skottkärra. Eller att han fick ett utbrott för två veckor sedan, när en kvist tog i ena bakfoten och hur han nästan träffade hästen bakom sig, i en rejäl bakutspark. En sådan häst vill man inte rida i oländig terräng med. Inte med främmande hästar. Inte om han får panik över något. Som en kvist. Sådant kan man faktiskt få panik över.