Livet är förändring

Alienblomma: Den här gröna röran kommer det tentakler från. Betyder det att den ska blomma? Eller betyder det bara att den har tentakler? Jag har ägnat dagens semestermorgon med att försöka skapa en söt liten rabatt på framsidan. Det känns som att jag klampar runt på fullständigt okänd mark när jag lite tafatt börjat påta i rabatten. Det märks nämligen med all tydlighet att någon tidigare ägare av rabatten har haft extremt gröna fingrar. Jag ser framför mig hur det är en gammal okänd tant som ägnat hela sitt pensionärsliv åt att förkovra sig i blomvetenskap och sedan kolat vippen. Myrväktare: Denna blomma var hemvist åt en hel drös myror förra sommaren. Har ingen aning om vad den heter, vad den är till för eller hur den ska skötas. Nu tittar den okända tanten på mig från ett moln där  uppe på himlen, med en min av förakt och avsmak för att jag blandar ihop sällsynta växter med ogräs och vice versa. Jag vet inte vad som är ogräs och vad som ska bli en fin blomma. Det jag

Galishimo misstänkte att U-svängar fungerar under tömkörningen. Man vänder bara snabbt som attans och galopperar åt totalt motsatt håll. Tänkte han. (Dessa U-svängar inträffar dock aldrig när jag ska hämta honom i hagen, det är han för hungrig för). Nu HAR det ju fungerat med U-svängar vid ett tillfälle i vintras när vi mötte en labradorhund ute i skogen, men detta sätt att hantera livet på fungerar inte långsiktigt. Inte om man ska bli en ridhäst. Det fungerar bara om man är en vildhäst som är jagad av en flock vargar. Eller om man är en vildhäst som blir jagad av en flock labradorer. Men det fungerar inte just här och just nu. Nu gjorde han ett försök i går när jag tömkörde honom i ridhuset. Ena sekunden travar han på volten och andra sekunden har han totalt bytt riktning för att dra iväg. Problemet var att jag inte släppte taget om tömarna denna gång. Vilket ledde till att hans huvud kraftigt böjdes inåt mot mig när han försökte bryta ut, jag höll ju i tömmarna. Vilket i sin

Nu börjar min semester! En av mina semesterprojekt är att använda den fina kameran jag fick av pappa. Jag övade mitt fotograferande på en söt svart tant på stallet idag. Funderar på att försöka sälja bilderna för 25-50 kronor styck... vi får se hur det går med den saken... ;)

"Nämen hejsan. Vad kul att du kunde komma." utbrast kollegan när jag svängde in bilen utanför hennes hus. "Jag förstår att du är sjuk från jobbet nu. Hur känns det?" "Skit." säger jag trött och vänder mig mot terven som står och skäller i bilen. "Vill du ha något? Ett glas saft? Jouice? Kaffe? Jag ska bara gå igenom vad vi sa på arbetsplatsträffen idag." säger hon glatt. . Terven vrålar som en rottweiler i bilen. . "Men vad håller du på med? Varför gör du så här? Vad vaktar du bilen för?!" fräser jag till terven och kliver ut ur bilen på blommiga gummistövlar. Jag susar förbi kollegan och öppnar bagagedörren. Terven morrar och reser ragg som en elak ulv. "Varför gör du så här? Börjar inte du bli för gammal. Har jag inte lärt dig att uppföra dig mot folk?" surar jag med feberblank panna och mitt tunna hår är lite klistrat mot huvudet. Jag fortsätter: "Sluta vakta bilen nu. Hoppa ut nu. Hoppa ut." terven forts

Förra året läste jag mycket feelgood-böcker och mystiska berättelser för att kunna fly vardagen. Det fick gärna vara lite romantiskt. Nu har det svängt åt det andra hållet och jag läser gärna fakta. Fakta måste man komma ihåg och därför kan man läsa om boken flera gånger och komma ihåg flera saker. Det blir mycket billigare att läsa en faktabok flera gånger, än att läsa flera feelgood-böcker som man kastar bort efteråt. Nu är jag exempelvis en hejare på rörelseanatomi hos hästar. Problemet uppstår när böckerna tar slut. Eller när jag anser att jag läst färdigt. Då kan jag inte sova. "Det går inte. Jag måste läsa något!" gnällde jag för sambon för tre veckor sedan. Vid det här laget vet han att jag inte bara säger det som en klyscha. Han har en förståelse för att det faktiskt blir en slags mental undergång om jag inte har något att fästa tankarna vid. Om jag inte fäster tankarna vid en text så börjar tankarna snurra okontrollerat och då vet man inte riktigt vart jag slut

Det var tre månader sedan jag sadlade Galo sist. Förra veckan så drog jag på honom sadeln igen. Jag har ju köpt en sadel storlek "vid". Märkligt nog så passade sadeln inte alls. Den var alldeles för snäv. Jag tog hem den och byggde om den till en storlek större (till storlek EXTRA-vid), så den liksom blev ännu vidare. Den var ändå alldeles för snäv. Alldeles, alldeles för snäv. Då tog jag ett steg bakåt och granskade min vackra häst. Han är rund som en tunna. Alltså bokstavligt rund. Som. En. Tunna. Ingen ryggrad. Väldigt liten manke. Han är fullständigt klotrund. Som en fullmåne. Särskilt när man ser honom framifrån. Finns det överhuvudtaget sadlar för hästar som ser ut som tunnor? Undrade jag länge och letade runt på internet. Jo. Det finns sadlar för hästar som är runda som tunnor. Och de begagnade kan man ju ha råd med. Tack Gudskelov för internet. Och tack gudskelov för att jag har ett hästkonto för oförutsedda utgifter. Jag ska prova en wintec wide på honom och se

Terven får ju sova på den nya soffan, i det nyrenoverade vardagsrummet, som jag tidigare skrev. Hon fick detta för att hon är elva år och bör få vissa förmåner. Jag ångrar detta gruvligt. Det är hundhår precis överallt. Jag måste rensa soffan flera gånger i veckan. Jag la ut en "hundfilt" där terven brukar ligga men nu undviker hon att ligga på den. Tydligen är filten för 'filtig' och själva soffans tygstruktur är att föredra. Men ja. Mitt hjärta är svagt, som sagt.. "Över min döda kropp att jag ligger på en HUNDFILT...!"