Livet är förändring

Gissa hur glad jag blev när jag insåg att jackan redan kommit?! Jag tog storlek 38 trots att deras hemsida rekommenderat storlek 40 åt mig utifrån mina mått, och tyckte ändå att den mindre storleken var på gränsen till för stor. Frågan är om företaget räknar med att man fuskar lite när man lämnar sina kroppsmått eller om de är vana returer med efterfrågan om en storlek större? Hur som helst så kändes det lite avigt att gå med kappa till stallet, i alla fall första timmen. Jag har ju haft samma svartgula vinteroverall sedan jag köpte Galishimo. Han kom inte ens till mig i hagen utan tittade länge skeptiskt på mig. Han brukar ju alltid komma. "Kom nu!" sa jag. "Ursäkta damen, känner vi varandra?" sa han. Jag blev så glad när jag läste detta inlägg från ett år sedan! Jag hade hoppats på bättre ekonomi om ett år, och möjlighet att köpa en Uhipjacka, och det blev precis som jag önskat. Sedan provred jag lite ute på fältet med ridjackan, väldigt försikt

Innan jag börjar leva klokt och ekonomiskt, med god buffert och tillförsikt för framtiden, så tänkte jag fullfölja ett efterlängtat och lätt onödiga uppdrag: Köpa denna kappa från Uhip! Jag beställde den i början på veckan! Jag funderade först på att köpa modellen på Hööks men där fanns den bara i färggladare varianter. Jag tror att denna mullvadsfärgade kappa passar mig och Galishimo helt perfekt. Snart susar vi fram i snön och ser ungefär så här fina ut! Det där är min inspirationsbild! Kan ju inte ha ett svenskt halvblod som inspirationsbild, det vore ju som att smäda i den lilla arabhästkyrkan. Små och grå ska dom vara, småhästarna!

Jag har köpt mina första Jodhpurs i min ridkarriär, nu. Förut har jag alltid ridit i ridstövlar för att känna mig stabil i skänkeln när jag rider. Sedan övergick jag till joggingskor nu under sommarhettan, och ni vill jag inte gå tillbaka till mina stela, oföljsamma stövlar. Så det blev dessa jodhpurs från Granngården, du hittar dem HÄR! Jag älskade dem direkt, de satt perfekt på foten och jag höll nästan på att traska ut ur butiken med dem, sedan har jag nu ridit två pass i dem och de känns helsköna! Ett stort plus för den lite rundade sulan som gör att de går bra att promenera i också!

Idag började jag med en uteritt innan arbetet började. Jag hade oroat mig lite för att rida ut med Galishimo ensam, men jag har haft som krav nu att han ska ut på tur två gånger i veckan, så det är bara att bita ihop och kämpa på med honom. Jag hade dock jättetur i morse då jag träffade på Wilma som skulle motionera Galishimos bästis Corzo, så vi for ut tillsammans i det vackra morgonljuset. Galishimo var hur lugn som helst och var nöjd över att ha sin Best Friend Forever med sig. Tillsammans utforskade de världen på lösa tyglar och med glad uppsyn. Lilla Galishimo och hans bästis Corzo Sedan skyndade jag hem till jobbdatorn för att arbeta och planera lite, sedan blev det en halvdag i centrum med att handleda två praktikanter i verksamhetsutveckling, som skötte sig utomordentligt bra. Jag inledde handledningen med: "Det året ni föddes började jag på socionomuniversitetet. Från att ni fyllde fyra år så har jag arbetat heltid utan längre uppehåll. Helvete, vad ga

Idag tog jag ledigt för att prova ut en dressyrsadel till Galishimo. Den nuvarande sadeln hamnar jag ju lätt i lite stolsits i, och jag har svårt att resa mig "rakt upp" bara av att stå i stigbyglarna. Sedan har jag ju velat ha en westernsadel men det finns ju tyvärr inga westernsadelutprovare, så jag började fundera på om jag skulle ha en djup dressyrsadel i stället. Det hela började lite spänt. Jag hade sett "utprovningsbåset" och visste att Galishimo inte skulle gilla det. Jag hade helt rätt. Han kände sig inte alls trygg och jag behövde gå fram och stryka över honom hela tiden för att han skulle bli lite lugnare. Dels var det trånga dörrar att passera och gummimattan var läskig att stå på, dessutom så ramade inte stolparna in honom tillräckligt för att han skulle se det som en spilta. Sedan är det en trång passage till ridbanan med många hinderstöd och annat, i halvmörker. Det var inte roligt någonstans att leda honom genom detta, men det gick. Seda

Jag är ju med i ett projekt som heter Equiturum på ridskolan, och bland annat så erbjöd dom att man kunde få projektets logotype broderad på sitt schabrak. Först fnös jag lite åt det. Till att börja med är jag ju ingen föredömlig ambassadör för projektet eftersom jag tillhör den lilla, lilla minoritet som inte tänker tävla, och inte heller ligger på den nivån. Sedan är det ju bara en brodyr på ett schabrak. Hur viktigt kan det vara? Men jag drog mitt strå till stacken och tog ett oanvänt schabrak och lämnade in det för brodyr. Det tog någon vecka bara så fick jag hämta det med logotypen på. Det blev SÅ snyggt! Min attityd är drastiskt förändrad och jag tycker nu nästan att schabraket är för snyggt för att användas. Galishimo kommer att se mycket proffsig ut, och vi ska högtidligt välja premiärritten med detta schabrak med stor omsorg. Jag har även shoppat lite jobbkläder idag också. Det började på exakt samma sätt och slutade ungefär likadant. Jag surade och tyckte det var ett

Jag är otroligt lättad över min nya titel och nya lön. Den har gjort en stor skillnad i min vardagskonsumtion. Jag har diskuterat med mina nära och kära några vändor om jag ska köpa en till häst för överskottet, eller inte. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Det kan ju även vara bra att spara till en ny sadel till Galishimo, och senare kanske fundera på att flytta från min lilla etta till en tvåa. Jag har inte bestämt mig över detta heller. Om jag skulle köpa en häst till så skulle jag kunna köpa en lugnare häst med bättre förutsättningar att ridas och tävlas på hobbynivå. Jag saknar ju hoppningen en hel del. Det var många år sedan jag hoppade senast. Men innerst inne så vet jag att jag förmodligen inte skulle orka med att ha två hästar. Andra personer gör det med heltidsjobb, och klarar det utmärkt, men något säger mig att jag inte är den typen av människa. Sedan så är det ju förstås mindre jobbigt att ha en häst som går att släppa tyglarna på, och harmoniskt skritta i skogen me

Den lokala hästsportsbutiken har tyvärr gått i konkurs och det har varit upp till 50% rabatt på det mesta i butiken. Jag åkte in dit bara för "att titta lite" och jag kom givetvis ut lite fattigare. Fast rikare. Fattigare på pengar. Rikare på prylar. Det går jämnt ut, tycker jag.  Det blev en jacka som jag absolut inte behöver eftersom jag har gott om jackor. Men den matchar hästtransporten, schabraket, grimman och bilen. Därför måste den inköpas. Och den glänste så fint, så den nästan såg ut att vara i guld, och bilden gör den inte rättvisa. Om jag ser fullständigt galen ut som köper in för mycket prylar i beige så tänker jag ha den som jobbjacka i stället. Jag har inte bestämt mig för om jag ska vara öppen med mitt nya tvångsbeteende eller om jag ska dölja det för allmänheten. Förmodligen blir jag öppen om det. Ca 1600 i nypris och jag fick den för 800 kr. En ridhjälm till som är extra stor så jag kan ha fluffiga mössor innanför hjälmen i vinter. Jättekonstig käns

Den där panikartade fredagen, i början på min semester, är fortfarande ett väldigt fräscht minne. Jag fick en liten, liiten inflammation i ryggen. Som inte bara var liten utan tydligen ganska lätt eftersom den gick över efter något dygn. Själv trodde jag att jag skulle dö. Jag var övertygad. Så jag bad till gud att jag lovade att börja röra på mig mer om hon tog bort smärtan i ryggen. Och det gjorde hon ju. Med hjälp av Björn som plötsligt var diplomerad massör. Efter denna panikartade incident så har jag funderat lite på hur jag bär på saker. Jag går ofta till arbetet och har ofta en sidoväska där jag bär arbetsdatorn (en tyngre typ av laptop), eller så har jag en väldigt enkel ryggsäck som sätter all vikt på axlarna. Eftersom jag tidigare vandrat med riktig vandringsryggsäck, så har jag ju känt att det bästa vore om jag gick till arbetet med en ordentlig ryggsäck där tyngden från laptop, matlådor och annat fördelades bättre. Det skulle också underlätta när jag hälsar på Björn,

Idag har jag och Björn varit på återbesök i Umeå, 14 mil bort, för hans öronkoll. Tydligen så är det opererade örat ganska bra men det andra örat lite värre. Så det blir tyvärr fler undersökningar och han hör tyvärr inte så där fantastiskt mycket bättre. Min mamma brukar skämta och säga att Björn kommer att dumpa mig den dag han hör vad jag säger, så vi andas alla ut och tänker att jag sitter säkert en stund till. Efter öronkollen så åkte vi runt lite i olika affärer och spanade lite. Självklart blev det även ett besök på Hööks hästsportsbutik. Ni har kanske inte tänkt på det, men om man tittar på de senaste bilderna på mig så har jag faktiskt ridit Galishimo i ett slags långbyxor och gympaskor. Jag började med det för någon månad sedan och sedan har jag inte kunnat sluta. Nackdelen är ju självklar att gympaskor ger en ökad risk för att foten ska fasta i stigbygeln, men denna risk är ju något förminskad då jag har säkerhetsstigbyglar och bara ett gummiband som håller ihop byglarna på

Jag hann en kortis på Hööks hästsport också, vi var ju ändå i området. Plötsligt sken jag upp och viftade med en grimma framför ansiktet på Björn. "Tänker du på samma som jag tänker?!" frågade jag med tindrande blick. "Att den matchar hästtransporten?" skrattade Björn. "Ja!" svarade jag lyckligt och tittade på den en liten stund, innan jag fortsatte: "Det blir ju hans 'åka-bort-grimma'! Det blir ju hur sött som helst!" fnissade jag. "Hur. Sött. Som. Helst." sade jag lyckligt igen när vi satte oss i bilen med Hööks-kassen för att åka hem igen. "Hur sött som helst..." mumlade jag fortfarande nöjt när vi var halvvägs hem.  "Sa du att du var 37 år, sa du?" skämtade Björn. Jag ignorerade honom.

All dagens energi och engagemang gick till att leta rätt på den perfekta mountainbiken. Jag var hyfsat specifik med att jag ville ha en ganska billig terrängcykel för hobbymotion, för damer. Jag skulle inte ha en hybridcykel eftersom jag redan har en "jobbpendlarcykel" med både stänkskärm och pakethållare, så jag ville ha en renodlad, naken, mountainbike. Intersport hade två mountainbikes modell dam, dock ingen i rätt storlek. Team Sportia hade mest undanflykter att erbjuda. Jag kom mig ingen vart. Den lokala privata cykelaffären hade ingen mountainbike under 15.000 kronor då deras målgrupp var lite mer proffsiga mountainbikecyklister. Jag uttryckte lätt besvikelse och frustration för Björn som hängde med som moraliskt stöd. Så då återstod... Luleå. 13 mil med bil. I gassande sol. Vi siktade in oss på XXL-butiken, men där fanns det minsann mountainbikes för mig! Flera stycken! Efter lite velande föll beslutet slutligen på en White XC 275 Lite Ane 18. Jag gillade inte fä

Nu har jag bränt pengar igen. Jag har gått saftigt minus denna månad men jag har sparat pengar under vinterhalvåret så det finns lite att ta av. Dessa fina grejer fann jag på Hööks i Umeå under de två omgångar jag var där i veckan! Ridhjälm VG1 Flashline CRW, 749 kronor Det är faktiskt bara den andra ridhjälmen jag köpt sedan jag skaffade Galishimo, den gamla hjälmen har jag haft sedan år 2011 och den har varit med om både ett och annat...   Jacka Serrada, JH Collection, 899 kronor En fin jacka att ha lite kallade dagar! Stickad tröja Jammer CRW, 199 kronor Jag tror den blir jättefin när jag går på kurs med Galishimo och kommer att matcha hans grå päls jättefint!  Piké kortärmad, Jesse CRW, tror jag, 199 kronor Vita upplagan verkar inte finnas on line men den var denna jag fann i affären. Jag kommer att ha denna under den grå stickade tröjan, ifall jag vill se prydlig ut på kurs.   Elastiskt skärp Arvello, JH Collection,