Sadel och spö och förtroende

 


Gud, vad nöjd jag är över sadeln! Den var värd varje krona! Jag kan stå upp i den utan problem, rida lätt utan problem, sitta utan problem. Allt som jag hänvisade till Crappy Riding var inte crappy riding, utan bara ett litet sadelproblem. Ares verkar nöjd med den också. 

Jag har till och med vågat trava ensam på ridbanan två gånger nu, helt ensam. En gång sprattlade han lite och då hamnade sadeln lite snett, så den har inte så mycket manke att fästa sig på ännu, men det var lätt att trampa tillbaka sadeln i rätt läge från hästryggen, jag behövde inte sitta av. 

Och varför sprattlade han då? Jo, han hade en klumpig matte. Jag vänjer honom vid spö i ridningen och håller alltså i ett spö hela tiden. Tanken är absolut inte att börja använda spöet ännu. Spö ska ingå i hans träning och ska vara en naturlig del av träningen. Jag kliar honom med spöet, pekar med spöet, byter spöhand när jag rider, och så vidare. Det ska inte vara ett hot utan ett verktyg. 

Men tror ni inte att jag, på ren ryggmärg, duttade till honom lite när jag ville få fram honom i traven? Och tror ni inte han blev överraskad? Jo. Det gjorde jag. Jag handlade på ren reflex och hade ingen avsikt alls att börja dutta honom från ryggen. Det var mer en känsla från Galishimos tid som tog överhanden då jag gav en dutt om Galishimo inte lyssnade på skänkeln. Ares håller ju på att lära sig lyssna på skänkeln. Han behöver ingen förstärkningsdutt. Han behöver tänka. Inte få en dutt vid skänkelläget. Men så kom den ändå. En reflex från ryggraden. Ett för snabbt "Seså!". 

Så han sprattlade framåt och stannade sedan och undrade vad fan som hände. Ja, jag bad grundligt om ursäkt och kliade honom. Och rättade till sadeln. Och sade att han var en duktig häst. Han gick ju framåt. Förresten så duttade jag inte SÅ hårt. Men ändå. Tillräckligt för att Ares skulle bli överraskad. 

Men det är ju vad jag sade till uppfödaren, jag vill ha en förlåtande häst som går göra misstag med. 

Och mycket riktigt. 

Två minuter senare var jag förlåten. Och fick fortsätta hålla i spöet. Med fortsatt förtroende. 


.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer