Precis vad jag vill

Jag låg i soffan och tog mig ingenstans. Det fungerar att gå på jobbet (förutom att jag går omkring som om jag hade en gaffel uppstoppad i musen) men det har inte fungerat att komma hem. Då har masken rasat. Och det har blivit väldigt skönt att ligga ned. Ligga på rygg is tha shit. Har jag väl lagt mig på rygg så vill jag inte sätta mig upp igen. Jäkla operation.

"Du, jag har tänkt på en sak." sa sambon och log.
"Vaddå?"
"Jo. Jag tänkte att du kunde få låna mitt betalkort."
"Till vaddå?"
"Ja." sa han, och funderade:
"Till precis vad du vill."

Jag vred mig i ett stön:
"Varför kommer du med detta erbjudande just idag? Jag måste ju ligga ned nu."
"Oj. Men vad är det som poppar fram hääär?! Oj!? Mitt kreditkort. Titta så fint."
"Men sluta."
"Oj vad fint det är. Och fullt med pengar. Tänk vad mycket god mat du skulle kunna köpa på närmaste restaurang, för det här!"
"Men jag har ju ingen aptit."
"Och till hästsportsbutiken! Dit kan du åka! Och så köper du precis allt vad du vill ha! Det kan du göra."
"Nu är du faktiskt taskig. Jag orkar ju inte." Jag gjorde en ansats att sätta mig upp men orkade inte riktigt och förblev liggandes kvar på soffan. Det värker och molar lite i magen och jag var trött.
"Jag tror dom har massor av söta ponnysar till salu häromkring också. Jag slår vad om att betalkortet räcker dit också. Du kan ju kolla blocket. Eller Hästnet."
"Kan du sluta vara så här rent... ondskefull?! Det här är någon form av psykisk misshandel" svarade jag trött.
"Jag tror jag ska sms:a dig koden till mitt kort. Sådärja. Nu har du mitt kort. Och min kod. Och Hästsportsbutiken är öppen och väntar på dig."

"Snälla skjut mig." sa jag uppgivet och tittade vädjande på honom, liggandes från soffan. Jag sprattlade som en halvdöd fisk i ett halvhjärtat försök att ta mig upp och han lade kortet bara en halvmeter från mig, på soffbordet. Han stirrade mig stint i ögonen och sade med skadeglad blick:

"Just idag så kan du Handla. Precis. Vad. Du. Vill."

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer