Hästvisning

Idag var det hästvisning på min vackra nya häst. Mamma vallfärdade till Galo med samma entusiasm som om han vore hennes nytillkomna barnbarn. Nu råkar hon vara rädd för hästar men eftersom Galo är viktig för mig så ville hon visa sin entusiasm. Eller skräck. Eller förtjustning. Hon kunde inte riktigt bestämma sig.

Mamma tyckte att Galo var fin så länge han stod stilla. Och märkligt nog så verkade Galo tycka att det var ganska justea villkor. Så han var en gentleman ut i hovspetsarna. Inget buff, knuff eller nafs. Han var bara glad och nyfiken och höll sig på behörigt avstånd.

Några timmar senare kom Per samt hans föräldrar för hästvisning. Efter lite tvekan så vågade Pers mamma gå in i hästhagen och lägga handflatan mot Galos päls.
"Vad mjuk han känns!" sa hon fascinerat. Pers pappa matade Galo med morötter och höll fast honom i grimman precis lika stadigt och bestämt som han brukade hålla sina nordsvenska timmerhästar på den tiden det begav sig. Och mitt i allt detta står min fantastiska unghäst, helt frivilligt, och uppför sig fantastiskt fint. Han verkade till och med tycka att denna uppståndelse var intressant. Jag var blev så stolt över honom.



Mamma vågade klappa honom men höll sig gärna på lite avstånd.

.