Miljöträning

Det kallas "miljöträning" när man utsätter en häst för nya moment och lättare utmaningar. En unghäst som har fått vara med lite överallt blir en tryggare häst när han är vuxen. Jag och Galo tog vår första promenad igår. Som en slags miljöträning.

Miljöträningen innefattade lite mer än tänkt. Först träffade vi hönsmaffian utanför stallplanen.
Galo stirrade stumt på dem.
En liten kattunge lekte vid stallgången.
Två barn på gården kastade vatten på varandra med hinkar och skrek.
Väl ute ur stallet på promenaden så träffade vi på tre bilar.
Och en motorcyklist som inte visste om den skulle våga köra förbi oss utan brummade bakom oss länge innan den beslutade sig för att försiktigt köra om.
Galos ögon är ju liksom stora av naturen men nu blev de faktiskt ännu större. Mina ögon ökade också i omfång. Jag började andas ytligt och spänna musklerna.

Jag tror det har med Galo att göra för jag brukar inte bli nervös av motorcyklar.

Eller gräsklipparen som vi stötte på. Den såg också skrämmande ut. Jag började känna att jag tagit mig lite vatten över huvudet och mannen som körde gräsklipparen såg min förtvivlade min och stängde av motorn.

Mitt ute efter den ödsliga sandvägen träffade vi på en travhäst med tillhörande vagn och kusk. Galo stod ganska lydigt bredvid mig men han förmedlade tydligt att han var redo att ta en fight ifall denna märkliga varelse (hälften metall, hälften häst) skulle ge sig på oss.

Jag höll på att bryta ihop. Jag håller i 400 kilo energisk/stridslysten häst enbart i ett litet snöre på vår första promenad i området och stressmomenten avbyter varandra utan att ta slut. Han kommer att slita sig loss från mitt grepp vilken sekund som helst och springa hem. Eller springa rakt över mig, om jag står i vägen. Eller springa till tågspåret och lägga sig på rälsen. Tanken gav mig hjärtklappning.

Sedan kom givetvis en traktor. Hjärtat höll på att hoppa ur halsgropen.

Men vi kom faktiskt fram till stallet igen. Väldigt upprymda. Båda två. Och väldigt stolta. Jag kände mig själv väldigt trött av att ha klarat första promenaden med honom men Galo själv verkade mest bara glad.

Kanske är han stolt över att jag klarade min miljöträning utan att bryta ihop och springa bort.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer