Tack...

Jag har haft det lite kämpigt nu. Jag har tröskat på i mina jobbrutiner och träningsrutiner och mest bara harvat runt under hösten...

...och jag blev väldigt förvånad när en SPA-salong (http://www.stillavra.se/) ringde under lunchen och berättade att jag blivit bjuden på en massagebehandling. Först trodde jag att de hade ringt fel. Sedan insåg jag att de inte alls ringt fel. Sedan konstaterade jag att någon vill mig väldigt väl. Och att jag alltså inte är sådär katastrofalt ensam. Utan faktiskt. Ja. Att jag finns. För andra.

"Den här personen som har bjudit dig har sagt att du är en så fantastiskt go tjej som sprider så mycket glädje omkring dig att du verkligen förtjänar att bli ompysslad ordentligt på vårt SPA. Massagen är redan betald och vi önskar bara få besked om vilken tid det passar dig att komma."
.
Jag blev så glad att jag började gråta.
Typiskt mig liksom.
Att inte bara tacka och ta emot.

Nä det ska tydligen bölas också.



.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna