Kärlek och chins funkar inte

Jaha. Med lite missmod insåg jag att jag faktiskt blivit sämre på chins de senaste två veckorna. Jag kommer liksom bara inte.. upp... hela.. vägen. Det vill sig inte, riktigt. Så resultaten denna gång blev sämre än för två veckor sedan.
"Det är den här jävla Per." tänkte jag.
"Kärlek och chins funkar bara inte."


Det började med den där chokladen, han skickade. Det var början på slutet av min träningskarriär. Det borde jag ju anat. En ny dimension av ätbar njutning hade uppdagat sig. Sedan gick det bara utför. Brant utför. Till att börja med låter Per som ett avslappningsband i telefonen på kvällarna. Som ett jävla avslappningsband. Ni vet vad jag menar? Va? Det gör ni. Den där mjuka lugna rösten som medititativt säger:
"Luta dig tillbaka och sätt dig bekvämt. Ta ett djupt andetag och släpp dagens spänningar. Nu är det bara du som räknas." ungefär. Per SÄGER inte så till mig men det är precis en sådan inverkan han har på mig när han mjukt säger:
"Hej finaste... hur har din dag varit? Jag har tid att lyssna på dig nu."


Så jag har suttit i telefonen och kvittrat i stället för att träna. Jag erkänner. Jag har hållit i min mobiltelefon i ena handen och choklad i den andra. Och bara kvittrat på. Oavsett vilken träning jag haft på schemat, så har jag hellre vaktat mobilen som en hök i avvaktan på att den kanske piper, eller att Per ska ringa. Adjöss med de träningspassen. Här ska kvittras. Och här ska kylen fyllas med lyxig ädelost och i skafferiet ska det finnas pepparkakor.

Så jag har "unnat" mig en hel drös med saker som jag inte "unnat" mig förut och som också inverkar negativt på min kropp. Jag har unnat mig glass. Jag har unnat mig vila. Jag har unnat mig väldigt mycket sömn. Jag har unnat mig, åt både höger och vänster, både hemma och på arbetet. Kakor. Kaffe. Dammsugarbakelser. En liten chokladbit på det. Och kanske en till när jag går förbi affären hem. Sedan har jag suttit med mobilen och fnissat som en skolflicka i timmar. Ja, jag erkänner. Timmar. Med den där jävla Per.

Men jag tänkte något i stil med att kroppen BEHÖVER vila så jag tänkte något i stil med att jag säkert ändå blev starkare och friskare för det är faktiskt BRA att ta igen sig och verkligen unna sig saker. Så jag tänkte att mina chins skulle fortsätta utvecklas. För jag har ju tränat på dem. Inte för att jag gjort något annat överhuvudtaget, men ändå. Kroppen behöver vila. Tänkte jag.


Men här har ni bildbeviset. Kroppen behöver inte vila. Den blir sämre. Kärlek och chins funkar inte.