Helgbesök

Det har hänt jättekonstiga saker i helgen. Jag vet inte riktigt vart det började men jag började inse det när jag upptäckte att disken var diskad. Disken var diskad utan att jag hade diskat den. Den stod där prydligt uppradad på ett diskställ som jag inte använt på flera veckor.

"Jaha." Tänkte jag. "Jasså. Där står den. Disken. Färdigdiskad. Utan att jag diskat den."

.

Jag börjar vandra runt lite rastlöst eftersom jag börjar inse att det faktiskt ÄR någon annan i mitt hem i helgen, och att det delvis är mitt fel eftersom jag bjudit hem honom.

.

Det kändes tyst i min bostad också. Tomt. Jag började titta mig om efter terven. Hon var tydligen inte hemma. Jag stirrade ut genom fönstret. Någon är tydligen ute och rastar min hund. MIN HUND är ute med någon annan. Och blir rastad. I det gråa kalla jävliga novembervädret. Och vad fan är det för liten råtta som springer bredvid terven? Är det en hund utan ben? Den springer ju som slickad mot marken.

I vardagsrummet står en DVD-spelare färdiginstallerad. Jag har inte ens bett om en DVD-spelare. Den bara står där. Fräsch och fin och med tillhörande DVD-fjärrkontroll bredvid. Och två hyrfilmer till det. Jag börjar gnugga mig i ögonen. Vad är det som händer egentligen. Har jag släppt in någon i mitt hem över helgen? MITT hem. En hel helg. Jag hade inte väl inte gjort det, va? Eller? Jo det gjorde jag ju. Han har ju varit här i ett dygn nu. Och plötsligt så förändras saker. Här hemma.

I vardagsrummet står dessutom min gitarr som jag inte använt på flera år. Den är dessutom stämd och klingar fint. Jag dar fingrarna genom strängarna och blåser bort lite damm från gitarren då den spenderat sina senaste år i olika förråd. Sedan kände jag mig liksom... förvirrad. Man släpper in en man tillfälligt över helgen och så är disken diskad, hunden rastad och gitarren stämd. Nästan lite otäckt.

Sedan hör jag ett ljudligt rassel när en terv, och en liten råttliknande varelse som nästan helt saknar ben, rusa in genom hallen tillsammans med en pust frisk, kall luft. Sedan utbryter något slags tumult när råtthunden försöker glufsa i sig tervens mat. Terven börjar nervöst steppa runt utan att veta om hon ska bita råtthunden eller bara tycka att den är gullig. Jag försöker gå emellan och råttan morrar som en rottweiler och den sprattlar vilt med sina små små tassar när jag försiktigt drar unden den. Jag har också svårt att veta om jag ska tycka den är konstig eller bara gullig. Den är ju så fruktansvärt liten. Och den saknar ben. Det är liksom bara en uppsättning tassar som är placerade under kroppen. Det lutar faktiskt lite åt det gulliga hållet. Jag försöker förklara för råttan att den inte får äta tervens mat och den tittar på mig med oskyldiga bruna ögon men fortsätter glatt tugga på hundmaten som den fått i munnen.

.

Per kommer in från hallen och jag får jag en puss på pannan.

Och plötsligt så känns det som att just den här helgen har varit

väldigt

mycket

förändring.

.