Sabla Terv!




"Hej Katarina." säger grannen och ler vänligt till mig.

"Eh. Hej." mumlar jag.

"Ursäkta att jag knackar på såhär på fredagkvällen..."

"...nej det är ingen fara..."

"Det är nämligen såhär att jag har en sak till dig."

"Jasså?"


Han plockar fram en kasse och börjar rota lite i den.

"Den här tänkte jag att du kunde... låna." konstaterar han.

"Det där är ju ett... ju.. .ett..." Jag känner mig lite förvirrad.

"Ja det är ett sådant här, vet du, Anti-Skall-halsband. Ser du." säger han vänligt.


"Jaha."


"Ja."



"För hundar?" undrar jag.

"Ja."

"Är det ett sånt där som sprutar citrondoft på hundar som skäller...?" undrar jag.

"Ja. Och se här. Jag har också... en flaska med spray så du kan fylla den. Du fyller den här. ser du. På det här viset."


"Jasså."


"Ja."

Jag stirrar på honom en stund.


"Ja. Och så fäster du det på hunden." förklarade han.

"Va?"

"Ja. såhär. ser du. Du fäster den runt halsen på hunden..."

"...Min hund?"

"Ja."



"Min hund?"


"Ja." svarar han vänligt.

"Vad kostar det där då?" mumlar jag skeptiskt.

"Det finns i djuraffärer för en sisådär 1200 kronor." säger han.



Jag glor på honom en stund.



"Men jag tänkte att du kunde få ha det här halsbandet av mig. Så länge du behöver."

"På min hund?" frågar jag. Ifall jag missförstått något.

"Ja."



*tystnad*


"Så ni... så alltså. Ni är missnöjda på min hund?"


"Nej nej! Absolut inte. Du har en fin hund. Jättefin. Jätte-jätte-fin. Det är bara det att..."


"Att vaddå?"


"Att grannarna i kvarteret klagar. Hon är ju jättefin. Hon har bara ett gällt skall."


"Va?"


"Ja. Hon brukar sakna dig när du är borta."


"Min hund?" frågar jag.

Den vänlige grannen tittar lite leendes på mig. Paniken sprider sig lite lätt i magen på mig när det går upp för mig att jag liksom har missat ett och annat. Och att terven har utvecklat en ny ovana, såhär vid nio års ålder. Vänlige Grannen fortsätter le och rotar lite i kassen:


"Se här. Jag har köpt extra batterier också.

ifall de som är i halsbandet skulle ta slut."




.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer