En söndagmorgon

En irriterande slemhosta hindrar mig fortfarande från att träna ordentligt, men ingenting hindrade mig från en tidig morgonpromenad i soluppgången. Septemberluften var riktigt sval och jag kände att jag hade behövt vantar.

Efter promenaden laddade jag upp med en varm kopp Thé och började pyssla med mitt tecknande. Jag har en plan. Eller rättare sagt, jag har ett manus med fem härliga och totalt skilda karaktärer.

Tecknandet är lite som konditionsträningen. Man blir liksom aldrig "klar" med att träna eller teckna. Det är snarare ett sätt att stimulera sig på.








.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna