Stugdrömmen



Jag var på stugvisning i helgen. Det var en 'relativt billig' men välskött stuga ute i skogen alldeles utanför samhället.





Jag gillade stugan. Det var cykelavstånd till mitt jobb, bara tre kilometer. Det var 1,5 kilometer till mitt gym. Jag måste alltså inte ha bil. Stugan var smakfullt tapetserad och riktigt vacker på insidan. Från början ryggade jag då jag insåg att toaletten var i en separat liten stuga som var en gäststuga. Jag gick in i gäststugan och såg den lilla trånga toaletten som trängdes med den lilla tvättmaskinen och det lilla duschrummet. Andra delen av rummet bestod av en gästsäng och ett klädskåp. Jag tänkte att jag som älskar tvättrum, toalett och duschrum skulle dö en smula av att behöva plumsa i snön och sätta mig i något så halvdant snålfixat...





...men sedan slog det mig ju att om jag ÄGER stugan så är den faktiskt MIN och då kan jag renovera om den lilla gäststugan och ta bort gästrumsdelen där sängen och skåpen är för att göra badrummet större. Jag kan fixa ett stort badkar i stället där gästsängen står och och göra om hela den lilla gäststugan till ett litet spa-rum. Mitt alldeles egna spa. Herregud vad coolt. Jag har exempelvis alltid velat ha ett Vanessa Badkar och nu skulle jag alltså kunna ha möjlighet att införskaffa ett helt eget badkar. Jag skulle kunna fixa små vägglampor eller spotlights och kanske små högtalare i hörnen och lite mysmusik och ljuslyktor och grejer...



Då blev jag varm i hela kroppen. Jag mintes när jag och Micke var tillsammans och hur tafflig jag var i renoveringsprojekten men hur kul jag tyckte det var, och hur stolt jag var efteråt.

Att göra det redan befintliga badrummet större skulle bli ett fantastiskt spännande projekt. Om det var mitt, alltså. Bara mitt.



.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer