Mister du en, så...
Stugan.
Mäklaren.
Först kändes det bra.
Sedan kändes det bra.
Sedan sov jag på saken.
Sedan så kröp det liksom på mig det här med att jag tror att jag håller på att bli lurad. Grundlurad. Ni vet... mäklaren visade mig den nya tvättmaskinen, den nyanlagda trekammarbrunnen, det nya köket, det helt nygjorda toalettrummet. Jag blev jätteimponerad och superglad. Jag gick runt i stugan och myste och strök med fingrarna efter träpanelen och lyssnade på fågelkvittret och frågade en massa. Jag tänkte att HÄR kan jag bo för resten av mitt liv.
Men, liksom.
Stugan har ju inget avlopp. Den har en ny trekammarbrunn JA. Den har året runt vatten. JA.
Men den har ingen avlopp. För miljökontoret hade inte godkänt det. Alltså, jag kan inte använda nya köket, nya toaletten, nya duschen, nya tvättmaskinen...
I morse började det gå upp för mig hur dumt allt var. Eller hur dum JAG var.
Och faktiskt hur dum MÄKLAREN var som inte hjälpte mig på traven att förstå problemet utan bara visade allt nytt och fint och hur han bara tvärt nämnde det där med avloppsbiten i förbifarten, som om den bara var en petitess och ett litet papper som ännu inte skrivits på, men om det var så enkelt så hade dom väl gjort det vid det här laget? Han nämnde det bara i toalettsammanhanget och han sa ingenting alls när jag tittade på köket och kranarna och tvättmaskinen och allt det andra.
Lite såhär i efterhand så blir jag lite rädd när jag tänker på det, och lite ledsen. Tänk om jag varit på väg att köpa ett hus för en miljon som inte går att bo i? Och varför tog mäklaren sig inte tid att beskriva problemet och vad som krävs från mig (ekonomiskt och praktiskt) för att få till ett avlopp?
.
Mäklaren.
Först kändes det bra.
Sedan kändes det bra.
Sedan sov jag på saken.
Sedan så kröp det liksom på mig det här med att jag tror att jag håller på att bli lurad. Grundlurad. Ni vet... mäklaren visade mig den nya tvättmaskinen, den nyanlagda trekammarbrunnen, det nya köket, det helt nygjorda toalettrummet. Jag blev jätteimponerad och superglad. Jag gick runt i stugan och myste och strök med fingrarna efter träpanelen och lyssnade på fågelkvittret och frågade en massa. Jag tänkte att HÄR kan jag bo för resten av mitt liv.
Men, liksom.
Stugan har ju inget avlopp. Den har en ny trekammarbrunn JA. Den har året runt vatten. JA.
Men den har ingen avlopp. För miljökontoret hade inte godkänt det. Alltså, jag kan inte använda nya köket, nya toaletten, nya duschen, nya tvättmaskinen...
I morse började det gå upp för mig hur dumt allt var. Eller hur dum JAG var.
Och faktiskt hur dum MÄKLAREN var som inte hjälpte mig på traven att förstå problemet utan bara visade allt nytt och fint och hur han bara tvärt nämnde det där med avloppsbiten i förbifarten, som om den bara var en petitess och ett litet papper som ännu inte skrivits på, men om det var så enkelt så hade dom väl gjort det vid det här laget? Han nämnde det bara i toalettsammanhanget och han sa ingenting alls när jag tittade på köket och kranarna och tvättmaskinen och allt det andra.
Lite såhär i efterhand så blir jag lite rädd när jag tänker på det, och lite ledsen. Tänk om jag varit på väg att köpa ett hus för en miljon som inte går att bo i? Och varför tog mäklaren sig inte tid att beskriva problemet och vad som krävs från mig (ekonomiskt och praktiskt) för att få till ett avlopp?
.
Jag tycker inte du ska klandra dig själv i sammanhanget. Du var ju en intelligent och handlingskraftig kvinna som såg det själv. Var stolt över att du upptäckte det i tid och då vågade frångå de starka känslorna du hade att nå din dröm om eget boende.
SvaraRaderaKlandra mäklaren som ämnade lura dig och var stolt över att du genomskådade det!!
Grattis!