Matnormen

Jag fortsätter finula på min ekonomi. David tipsade mig om att följa socialbidragsnormen för en ensamstående vuxen person, som vägledare för hur mycket pengar jag bör lägga på mat. Matnormen för en ensamstående vuxen person är 1620 kronor per månad. Vilket alltså skulle innebära att jag skulla handla för 405 kronor i veckan. En sådan matbudget finns inte i min föreställningsvärld.

- Jag handlar alltid ekologiskt även om det är dyrare. Kossor ska få gå längre tid med sina kalvar innan de skiljs åt och hönor ska få vistas utomhus om de vill, och de ska få picka på jord, för det är sådant hönor gör. Så är det bara och så tänker jag låta det förbli. Oavsett extrakostnader.

- Jag köper färsk fisk framför fryst fisk trots att det är avsevärt dyrare. Då vet jag att den inte blivit transporterad över halva kontinenten och dessutom så är färsk mat hälsosammare än fryst mat.

- Jag köper inte pasta. Mathavre och quinoa är godare, nyttigare, har bättre konsistens och... är dyrare. Och havren och quinoan vill jag blanda med sockerärtor och apelsinklyftor vid fiskrätter och kycklingrätter.

- Vill jag äta köttbullar så köper jag nötfärs och lök och vitlök och curry, koriander, spiskummin och soya och lite oliver som jag hackar upp. Jag rullar det till bollar och steker det i olivolja tills de luktar jättegott. JA, det blir dyrt! Och det tar minst tio viktiga minuter att blanda ihop ingredienserna! Men det billigare alternativet med mamma scans färdiga billiga köttbullar med hela 40%kött skrämmer mig, faktiskt. Korv ska vi inte ens prata om.

- Färdigmat. Ni vet redan... jag är rätt så sjuk och febrig innan jag drar av ett sådant paket och petar in i micron. Dessutom så har mina smaklökar blivit bortskämda och tycker att allt i färdigmatsväg smakar konstigt. Men visst. Det är billigt. Absolut.


Njutningen i att laga mat eller baka bröd med färska råvaror som jag vet är bra för mig har inget pris som går mäta i pengar. Många ekonomiska aspekter kan jag göra avkall på. Bara det inte är mat. Så min matbudget ligger nog på feta 3000 kronor i månaden. Om jag inte finner någon särskild, särskild god råvara och vill laga någon särskilt spännande rätt. Då överskrider jag gränsen utan att blinka.


.