Livsbudgeten

Nu var det åtta veckor sedan jag senast gjorde ett löppass som kändes bra och positivt. Det vill säga ett pass där jag kände att jag hade energi och glädje när jag ansträngde mig. Sedan dess har jag avbrutit många pass efter en kvart. Eller så har jag gjort halvdana pass där jag presterat halvdåligt. Oftast skenar pulsen iväg redan vid uppvärmningen eller så känns det som om jag inte kan andas, eller så blir jag tung som bly. Eller så blir jag sjuk. Jag är tveksam om jag klarar stockholm marathon 2010 då jag är i ännu sämre skick i år än vad jag var förra året, den här tiden.

Jag är inne på mitt fjärde år i konditionsträningens tecken och jag har stött på väldigt mycket problem på vägen. Det blir mycket kämpande och trixande och många funderingar över varför jag inte svarar särskilt bra på konditionsträningen och varför jag blir sjuk ofta. Det går åt mycket tid för mig att fundera över min träning och varför saker inte fungerar. För att inte nämna hur jobbigt det är för självkänslan att få så mycket bakslag. Jag har bokat tid hos en läkare nu då jag tror jag har ansträningsastma och kanske någon form av irritation i lungorna, och hittar de inte ett sätt att hjälpa mig så kommer detta att bli mitt sista försök att få till en förändring. Kroppen säger NEJ, helt enkelt. Det kostar mig för mycket att kämpa på med något som inte ger utdelning. Det handlar om min livsbudget, helt enkelt.

Jag funderar på att byta fokus till styrketräning i stället då kroppen svarar bättre på den träningen. Kanske blir det tydligare framsteg om jag koncentrerar mig på muskler och fitness i stället? Jag skulle behöva känna att jag får tillbaka det jag satsar och att kurvan går någorlunda uppåt. För egen skull.

Om jag ser ut så här redan i starten, så tror jag att det bara kan bli bättre längre fram... Ska bara skala bort lite fett och pumpa upp lite muckler...

.

Kommentarer

  1. Malin2 februari 2010 kl. 16:51

    Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer