Inlägg

En ökad galopp!

Bild
I eftermiddags red vi med Katarina och Alladin i det täta snöfallet. Snön låg mjuk och fluffig och både Galishimo och Alladin nöjesfrustade glatt över att få trava, sida vid sida, kilometer efter kilometer. När vi började närma oss hemvägen så föreslog Katarina lite galopp och jag kände mig först lite tveksam. Galishimo har ju haft många år då han drabbats av "akut hemlängtan" så jag har undvikit att galoppera honom på hemvägen, eller ens travat honom på hemvägen, särskilt inte när vi börjar närma oss stallet. Men efter att jag knorrat och muttrat för mig själv en stund kom jag fram till att jag åtminstone måste prova. Han var ju jättelugn idag. Och vilken galopp jag fick känna på! Jag behövde bara vinka lite med ena benet så satte han full fart! Först några kraftfulla kvicka steg för att rulla igång galoppen och sedan så höjde han huvudet och bara bjöd, och bjöd och bjöd. Snabbare och snabbare. Jag satte mig lite mjukt och lätt bakåtlutad i sadeln (för att kunna parera eve

Hemläxan (slutor)

Bild
Jag och Galishimo kämpar vidare med vår hemläxa. Slutor. Bara några steg åt gången med honom, och han får gå böjd och ställd åt det håll som passar honom bäst. Behöver han ställa sig utåt så FÅR han ställa sig lite utåt. Bara han orkar genomföra något steg så ska jag vara nöjd, enligt tränaren. Det var en väldigt bra hemläxa och jag tycker det är ganska svårt. Galishimo också. Tur att Ebba kom och hejjade på oss och filmade lite. Det här är vår "förefilm" innan vi gör fantastiska slutor till sommaren eller hösten! Sedan provade Ebba att rida honom lite men då var han helt inne i träningen på slutor så det blev många ofrivilliga slutor då Ebba bara ville att han skulle gå rakt fram. Många. Ofrivilliga slutor. Galishimo tog på sig ansvaret och skulle visa Ebba hur duktig han var. Jag föreslog att de skulle galoppera lite så han kom ifrån "tänket" att göra slutor i tid och otid och då lade han ned ambitionerna litegrann så Ebba fick känna på hur han kändes att rid

Kooikerhondje och malinois

Bild
När man ser Elin med denna hund så ser de ju nästan ut som en perfect match! Idag har jag och Björn varit moraliskt stöd åt Elin när hon skulle träffa uppfödaren till en hundras som heter Kooikerhondje, som kallas kooiker (uttalas ungefär som "kojker"). Uppfödaren undrade om Elin visste vart ridhuset fanns och om de kunde ses där, på en agilitytävling. Elin kände mycket väl till ridhuset här i stan. Mycket väl...  Jag och Björn hade en populäritetstävling som heter "Vilken människa föredrar kooikern?" och Björn vann. Kooikern föredrog honom. Han hade säkert någon form av muta eller så var det någon form av doping inblandad. Mitt så kallade expertutlåtande var följande: Mjuk och trevlig hund. Lätthanterlig storlek och päls. Verkar vara ganska stor variation både i temperament och utseende. Har lite integritet men är för den skull inte svårflirtad. Gillar köttbullar. Så nu får vi se om Elin bestämmer sig för en kooikerhund i framtiden eller om hon väljer

Intervallträning och älgmöte med Elin

Bild
Elin red Galishimo idag, under tiden jag åkte skidor, som vi brukar göra på lördagar. Även denna gång träffade vi på en älg som tvekade länge och väl inför att gå av ridvägen och plumsa in i snön, så Galishimo fick god träning att skritta framåt mot älgen och lita på Elin. Det var inte alls samma diskussion som förra älgmötet, då Galishimo drabbades av akut hemlängtan , utan denna gång blev han bara lite intresserad och en aning spänd, men gick mot älgen. Perfekt älgträning. Det finns ju ingen lämpligare älgträning än en lagom ostressad älg som visar upp sig utan dramatik, och sedan går undan. Elin var supernöjd över Galishimo under intervallträningen, och hon märker av att jag börjat rida lite snabbare med honom på veckodagarna. Han börjar kunna växla upp galoppen och det går betydligt snabbare nu, längre sträckor. Dessutom skyggar han väldigt lite utan är väldigt fokuserad på att jobba. Det blev ingen "efter-dramatik" av älgmötet utan han tuffade på som vanligt. Som alla

Hämtning av häst i hage

Bild
Galishimo är extremt lätt att hämta i hagen. Nu behöver jag inte ropa på honom heller utan han håller utkik och kommer när han märker att det är jag som kommer. Sedan så är det inte så bråttom att ta på honom grimma heller, men vi brukar trä på den för ordningens skull...

Han blir bara stabilare!

Bild
Jag klippte ihop en liten uteritt för ett tag sedan, för jag är väldigt glad över hur han känns på uteritterna nu för tiden. Han skyggar fortfarande för lite småtjafs ibland, men han vill alltid framåt och han vill väldigt gärna göra sitt "jobb" bra. Han är superrolig att rida. För ett tag sedan mötte vi en skoter igen, vid två tillfällen, och jag behövde inte ens korta tyglarna. Lyckligtvis så lät jag inte lika spänd och nervös som vårt första skotermöte. Nu vet jag ju att han kan hantera den! Förutom att han accepterar skoter bra så blir galopperna ute mer och mer stabila. Han sänker sig mer och mer och är inte lika tittig. Det känns riktigt bra. Även Elin som red honom idag tyckte att han kändes väldigt lugn och fin under galoppen. Helt otroligt med tanke på hur många år jag mestadels promenerat med honom på vintertid. Han har känts så spänd och haft så bråttom hem. Nu verkar han mest nöjd och glad över att få jobba. Äntligen så har det lossnat för oss!

Galishimos Happy Mode

Bild
Efter tre veckors uppehåll från ridningen hade Elin grava abstinensbesvär och behövde rida Galishimo. Det kan även hända att Galishimo hade grava abstinensbesvär och ville ränna med Elin. De såg mycket nöjda ut båda två när de struttade ifrån mig, när jag åkte skidor. Galishimo lade galant svansen lite lyft till vänster, som han gör när han är peppad, och pinnade på med glad uppsyn. Sedan galopperade de fram och tillbaka i intervaller tills Galishimo blev helt färdig, och sedan skrittade han glatt hem med lugna ögon och slickade sig nöjt om nosen. Pepp-svansen, med sitt "Happy Mode" till vänster, hade avslappnat trillat tillbaka till sitt normala läge. Ett bra pass! Elin var supernöjd med honom. Inte ett enda bocksprång eller bus hade han hittat på, utan eskorterat Elin med största tillförsikt. Det var tio minusgrader och lite snöblåst, men ärligt talat märker man inte av det så mycket om man är rätt klädd och rör på sig. Sedan fick han springa över cavalettibommar på