En ökad galopp!
I eftermiddags red vi med Katarina och Alladin i det täta snöfallet. Snön låg mjuk och fluffig och både Galishimo och Alladin nöjesfrustade glatt över att få trava, sida vid sida, kilometer efter kilometer. När vi började närma oss hemvägen så föreslog Katarina lite galopp och jag kände mig först lite tveksam. Galishimo har ju haft många år då han drabbats av "akut hemlängtan" så jag har undvikit att galoppera honom på hemvägen, eller ens travat honom på hemvägen, särskilt inte när vi börjar närma oss stallet. Men efter att jag knorrat och muttrat för mig själv en stund kom jag fram till att jag åtminstone måste prova. Han var ju jättelugn idag. Och vilken galopp jag fick känna på! Jag behövde bara vinka lite med ena benet så satte han full fart! Först några kraftfulla kvicka steg för att rulla igång galoppen och sedan så höjde han huvudet och bara bjöd, och bjöd och bjöd. Snabbare och snabbare. Jag satte mig lite mjukt och lätt bakåtlutad i sadeln (för att kunna parera eve