Livet är förändring

Idag har tränat för dressyrtränaren igen. "Jag måste bara få fråga..." säger hon: "Är han hingst?" "Nej..." svarade jag. "Är han klapphingst?" (När hästen har kvar en kula i kroppen) "Nej..." svarade jag. "Blev han kastrerad väldigt sent?" frågade hon. "Nej..." "Men vart kommer alla hormoner ifrån?" frågade hon. Galishimo slängde stolt runt men snoppen, tuggade frenetiskt på bettet och blåste upp sig i äkta hingstanda. "Nej alltså jag vet inte..." svarade jag. "Han har väl någon alldeles egen körtel någonstans..."

Elin hälsade på igår och vi fick ändra umgängesformen för att det skulle fungera för oss båda. Elin låg i min säng för att avlasta ryggskadan och jag låg bredvid för att jag var så jäkla trött. Elin har varit hos en läkare på fredag och vid en ny röntgen av ryggen så visade sig skadan vara värre än de från början trodde så hon blir sjukskriven nio veckor till. Dessutom har hon fått "morfintabletter med mera 'tjong' i".  Vilket hon var mycket tacksam över. Så där låg vi som två slagna hjältar och filosoferade över livet och tittade på youtubeklipp. Det här nya amerikanska ordet som heter "Mansplaining" är ett intressant grepp för jämställdheten då det äntligen finns ett ord som kvinnor kan använda på män som vill korrigera kvinnor på nedlåtande sätt. Detta begrepp kommer från ordet "explaining"...  fast när en man gör det enbart i syfte att dominera en konversation över en kvinna  så blir det "mansplaining". Här finns det ett klipp

Idag har jag tränat för C-tränaren i dressyr igen! Vilken fantastisk människa. Passet fick anpassas lite efter att jag fortfarande var sjuk och inte klarade av att anstränga mig så mycket men det var värt varenda slant. Jag känner mig mycket mer trygg i mig själv och känner hur jag kommer ned med båda fötterna på jorden. Hon ger så bra återkoppling och jag känner instinktivt att den feedback hon ger är sann och jag tar till mig varje ord. Långsamt kommer självförtroendet tillbaka. Jag har känt mig som en fjäderplockad höna denna vår och nu börjar jag komma till läkning igen. Vi utvärderade longeringsövningen från förra månaden och hon var väldigt positivt överraskad. Jag jobbar honom mest i galopp på lina nu, och får honom både avspänd och i en påbörjan till samling trots att det bara är på en longerlina och utan hjälptyglar. "Du har verkligen känsla för det är! Det ser man verkligen!" sa hon och det kändes jätteskönt. Sedan så tränade vi på att flytta hans framdel både

Jag gick från "krasslig" till "sjuk" och blev sängliggandes i två dagar. Det värsta med att vara sjuk är att hjärnan ofta går på högarv men kroppen orkar inte göra så mycket annat än att glo i taket. Och då tvingas man ligga där och tänka och försöka komma fram till klokheter. Typ som vad jag ska göra av mitt liv. Det blev lite för hårdtuggat så jag begränsade mig till vad jag vill göra av sommaren, i stället. Jag tror att jag återbesöker Reivoreservatet i år i alla fall. Vi får se om jag får med mig någon så jag kan långvandra lite, jag vill helst inte sova själv där. Jag är inte rädd för naturen men jag är väldigt rädd för turister. Jag ser (fortfarande) för många dokumentärer om seriemördare för att sova ensam i reservatet. Hittar jag ingen att vandra med så blir det väl mindre dagsutflykter i stället och så sover jag i pappas stuga. Jag försökte fjäska till mig mammas bordercollie som sällskap, men även mamma har för livlig fantasi om seriemördare för at

Detta är en otroligt intressant effekt som två forskare i Cornell University i New York forskat på. Det är alltså inte ett skämt utan vetenskapligt befäst. Forskarna hette förstås Dunning och Kruger. De gjorde en serie experiment som visade det vi alla vet innerst inne. Både inom hästbranschen, hundbranschen, med träningen och med andra fritidsintressen... och självklart även på jobbet. Jag är heller inte undantaget utan snarare skolboksexemplet. När man är ganska ny på något så är självförtroendet väldigt högt. Man har fått några positiva erfarenheter, man har pratat med lite kunnigt folk, man har hittat vilken väg man ska gå och vad som är "rätt". Må så vara att det är klickerträning för hundar eller något särskild diet som man ska blir fantastiskt frisk av eller ett visst träningsupplägg eller varför inte ridning. Så man startar nästan i en förälskelse i sig själv och alla möjligheter som finns där ute. Sedan så stöter man, nästan alltid på något slags problem. Det k

Jag har blivit lite krasslig så Galishimo är vildhäst idag och i morgon, utan mig. Det är en vanlig förkylning som härjar runt hos mig och vännerna och kollegorna. Vid vanliga fall, när jag är lite sjuk och låg på energi så brukar jag unna mig ett litet glas vin på kvällen. Men de senaste två månaderna har jag blivit illamående av vin. Till och med efter bara tre klunkar. Jag vaknar på natten eller morgonen med magont. Man kan ju omformulera det med att jag blivit berövad ytterligare en njutning i livet. Jag tog bort mitt älskade kaffe i oktober och nu detta. Hur badar man i badkaret med badskum utan att ha ett glas vitt vin på badkarskanten? Är det ens logiskt genomförbart? Vad ska jag ersätta lyxiga badskumsvinet med hädanefter? En burk Fanta? Snälla Gud, lämna mig ifred. Gå och ut ur min lägenhet och lek med någon annan.

"VAD ÄR DETTA?!?!" utropar Galishimo förbluffat och tvärnitar och stirrar stint på marken. Jag rider honom inte utan har honom på lina när jag försöker visa honom över bommen. "Det är en markliggande bom." säger jag. "DU MÅSTE SKÄMTA?!?!" säger han. "Nej. Jag skämtar inte. Jag har inte skämtat en enda gång under de här tre åren vi jobbat med markliggande bommar." "MEN JUST PRECIS HÄR?!?" fnyser han och darrar lätt på bakbenen. "Ja. Här." Han stirrar på mig. Sedan stirrar han på den ensamma liggande lilla markliggande bommen som allena placerats på ridbanan. Sedan förstår han att det inte finns någon utväg. Han måste över. Han känner på sig det. Han kan inte sätta fingret på varför men det här är en utmaning han måste visa sig värdig. Det gäller att ta sats utav bara helvete. Han tar i med full kraft. Men halvvägs över bommen så ryser han till av skräck och obehag så hoppet övergår till ett slags sprattel och med buller o