Livet är förändring

Kursen idag började bra. Per kom och tittade och fotograferade, då han ändå jobbade med transporten i närheten. Mamma hade åkt 12 mil för att peppa oss lite då hon visste att jag haft det jobbigt. Galishimo var kanonfin och lugn och jag och den nya tränaren kunde småprata lite under uppvärmningen. Jag berättade att han kunde gå från lugn till att bralla och att det ofta går ganska fort och för det mesta händer alldeles vid staketet eftersom han lätt känner sig trängd där. Galishimo var så hjälpsam att han kort därefter gjorde en levande beskrivning.  Jag drev på honom då han var lite seg med galoppen, vid staketet. Pang. Tjoff. Spunk vid staketet. Förvånande snabbt byte av färdriktning. Sken på pytteliten volt. Och så var jag av. Baklänges. Med en smäll. Jag låg ihopkrupen på knä och försökte hämta andan då smällen slog luften ur lungorna på mig. Jag satt kvar en stund under tiden som Per hämtade Galishimo och kollade till mig. "Då håller vi oss från staketet resten av da

Elin kämpar på hemma hos sina föräldrar. Hon kan gå ca 200 meter och klarar hyfsat bra att sitta och ligga så hon kan se på film och följa TV-serier. Hon måste fortfarande äta mycket smärtstillande. Hon längtar efter att bli piggare och kommer att försöka baka så fort hon kan och när kroppen tillåter. Jag skulle vilja införa bakförbud de kommande sju veckorna men jag förstår att hon börjar krypa efter väggarna och att hon vill sysselsätta sig, eller åtminstone börja planera för att sysselsätta sig. Jag ska snart hälsa på henne för att se hur hon faktiskt mår. Jag frågar varje dag hur hon mår och hur det känns, och hon svarar alltid glatt: "Toppen! Jag känner mig som en ny människa!" och det säger tyvärr mer om hennes inställning än om hur det faktiskt är med henne. Så jag hoppas få träffa henne till helgen. Sedan vill hon upp i sadeln på Galishimo igen, efter att hon blivit frisk. Hon är så bestämd att jag måste överväga att ge upp. Nu säger även mamma att jag måste l

Igår red jag Galishimo väldigt försiktigt på ridbanan. Jag var ensam och kände mig lite osäker på honom efter olyckan med Elin. Galishimo var dock med på noterna och frustade nöjt och tyckte det var soft-ish att skritta så mycket och bara trava litegrann. Då kan man ju som häst släppa ut magen och gnaga på bettet och fundera ut framtida illdåd, i stället. Men jag behövde det korta lugna passet för att kunna slappna av på honom och få tillbaka lite förtroende för honom. Idag så gick det lite bättre. Jag red lite mer framåt och lite mer i galopp och ökade kraven litegrann och han frustade och verkade allmänt nöjd över det också. Ridpasset tog förmodligen inte mer än 20 minuter och jag körde mest i hans lite stela vänstervarv som vi inte riktigt hunnit mjuka upp inför säsongen. Sedan så slutade jag, klappade om honom, och satt av, när vi var på topp. På lördag ska jag nämligen rida för en kvinnlig C-tränare som arbetar som dressyrtränare i Stockholmsregionen. Hon kommer till mitt stall

Linda skickade ett meddelande till mig på facebook och tipsade om en fin transport som var till salu för ett hyfsat billigt pris. Hon sa att hon kände till försäljaren och att det var en bra och trevlig tjej. Transporten stod bara någon mil från där jag bodde. Eftersom det var ett så bra pris på den så tipsade Linda om att jag skulle skynda på lite om jag ville ha den. Jag gick in på försäljningssidan och annonsen hade fått mycket positiv respons på kort tid och flera intressenter. Jag skyndade mig att ringa försäljaren och mycket riktigt så hade fler ringt på transporten redan. Hon hade knappt haft den ute i en timme. Det gällde alltså för mig att vara lite kvickare än förra gången jag skulle köpa transport. "Jag kan komma nu på en gång, säg bara till när det passar dig!" sa jag, och fick till min stora glädje Per med mig på transportbesöket redan efter en timme. Vi tittade igenom den i regnet och halvmörkret. Den var förstås väl använd och lite sliten, ett däck satt lite

Just den här helgen har varit tuff och jag har känt mig lite ensam. Självklart har ju jag och Elin tankat energi hos varandra men så himla skönt det hade varit med en pojkvän. Någon som man kunde vända sig till när man behövde. Någon man kände sig trygg med och kände att man dög åt. Någon som kunde acceptera mig för den jag är och tycka om alla sidor, även de mindre perfekta. Och de långa kramarna. Så jag gick in på en dejtingsite som jag haft öppen en stund. Och fann... tja.. inte en guldgruva direkt. Jag tror jag just fick Slusk-bingo. Slusk-bingo kallar jag det när man redan i översta meddelanderutan ser att det är en slusk som skriver till en. De som redan öppnar upp med en dålig start. Har man tre sådana på raken så har man fått slusk-bingo. Helt logiskt! Och något tragiskt..

Jag drömde mardrömmar på natten och vaknade med magont. "Du och din jävla häst..." drömde jag att vänner, bekanta och kära sa till mig. Hur de vände mig ryggen och sa: "Du och din jävla häst. Och allt ert jävla drama. Och allt som aldrig går bra. Det är du som skapar det... Ser du inte det?" Jag drömde att jag famlade runt på blöta gator och kände mig ensam och i mörkret bakom ljuslyktorna skymtade jag ibland Galishimos ljusa huvud och söta uppsyn. Idag vilar jag själen och i morgon kör jag på som vanligt. Precis som vanligt.

Jag har ju jobbat med att vänja in Galishimo på sommar-ridbanan ett tag. Eftersom han lätt blir nervös i nya miljöer. Nu har han ju varit på sommar-ridbanan i två säsonger men ett nytt år är förstås ett nytt år, om man heter Galishimo. Jag hade ett upplägg att introducera honom till ridbanan igen som jag kände mig ganska nöjd med. Jag tömkörde honom tre gånger på ridbanan, gav honom en dags vila, och sedan red jag tre dagar på raken på ridbanan, enligt samma rutin på samma sätt. Han var rätt så nervig första gången jag red där och fnattade lite, men andra och tredje gången gick det bättre. Han är spänd i kroppen över att vara på ridbanan, men jag försöker lossa honom med galopp och lite sidoförflyttningar. Och givetvis massor av skritt på lång tygel så han får slappna av lite. På det tredje passet fotograferade Elin oss och efter att han skött sig hyfsat fint så erbjöd jag Elin att jogga av Galishimo lite. Och i avjoggningen small det. Han blev rädd för något, troligtvis hästen