Livet är förändring

Idag när jag skulle till stallet så såg jag i ögonvrån hur Galishimo upptäckte mig, från andra sidan hagen, där han åt mat med sin hagkompis. Jag bestämde mig för att så tyst som möjligt smyga förbi till foderladan och hämta lite godis att ha i fickan till honom, innan jag lockar på honom. "Ihhhhh!" hör jag, lite bäbisaktigt, på avstånd, bakom ryggen. Jag vänder mig om och ser hur han skyndar sig till hagens utgång. Jag smyger undan och skyndar mig till foderladan. Plockar lite godis i fickan. "IIhhhhh!" hör jag, från utsidan av foderladan. Jag ler lite och skyndar mig ut ur foderladan och tillbaka till hagen. Han står vid utgången och trampar. Han har fortfarande lite hö i munnen. "IHHHHHHH!!!!!" skriker han högre, och mer uppfodrande så ångan ryker om näsborrarna. Jag har aldrig varit med om en häst som lämnar mat och kompis för att kalla på sin ägare. Det är så värmande för själen, det går knappt att beskriva. Hjärtat blev för svagt. Jag kun

På sista tiden har jag fått frågan: "Vilken inriktning ska du ha med din häst nu? Western?" (eftersom jag har westernsadel). Jag har inte bestämt mig ännu. Grejen är ju den att varje inriktning inom ridning är lite av ett politiskt parti. Om man gillar western så måste man i princip anamma hanteringsmetoden " Natural Horsemanship " eller " NH " som det kallas, och man måste då dela värderingar med alla andra som utövar detta. Om man gillar engelsk dressyr så behöver man inte anamma NH utan då utövar man logik, system och konsekvens. Och hjälptyglar om så krävs. Om man kör klassisk ridkonst så ska man inte gilla inspänningstyglar (hjälptyglar) och det är väldigt viktigt att utöva Harmoni med hästen, eller så MÅSTE man vilja öka sin kommunikation med sin häst. Det anses vara lite av en livsuppgift: Att bli ett med hästen. Med varje inriktning så följer det vissa kulturer och åsikter. Som man helst måste dela. Annars är det något konstigt. T

Jaha. Då var månadens pengar slut. Efter att i början av månaden ha betalat av alla räkningar och boendekostnader, gett tillbaka 4000 kr till sambon från lånet, köpt en ridningsoutfit (1000 kr), tankat bilen (600 kr), köpt en ljudbok (300 kr) och en sadelgjord (700kr) till sadeln (den andra gjorden var bara till låns och skulle lämnas tillbaka till uppfödaren) samt betalat in pengar till vårt gemensamma matkonto så *slurp* Mitt egna saldo var 188 kronor senast jag tittade. Minus 34 kronor för onsdagens lunchlåda, minus 70 kronor för garagekostnaden då jag tog bilen till jobbet, minus 43 kronor för torsdagens lunchlåda... 41 kronor, alltså. Förtioen svenska kronor. Ändå så suktar jag efter allt jag ska köpa på nästa lön. Vissa saker måste man bara ha. Hästversionen av "I do my own stunts" har kommit till sverige. De finns på zazzle.se. Måste. Ha. MÅSTE. (För inte har ni väl glömt de två flygturerna Galishimo bjöd på, under inridningen!?) 

"I know i can be Difficult, dangerous and crazy. But I'm so TOTALLY worth it."

Jag är riktigt trött nu. Jag har lagt ned så mycket energi på att ändra mina matvanor, gå ned 10 kilo i vikt, byta arbetsuppgifter, och rida in hästen. Jag har snart avbetalat skulden till sambon också och då kommer ekonomin att ticka på plus. Bara 4000 kronor kvar till honom. Nu vill jag bara ligga i sängen och reflektera. Låta kugghjulen rulla färdigt, tänka mina tankar färdigt, och bara smälta allt. Gärna med slutna ögon.

Jag tittar på bilderna och filmen från idag, och kan inte sluta le.   Så fin han är.   Så fin.          

Det snöade och var tre minusgrader ute.   Så förnuftmässigt så var det fel att strutta runt i sommarjackan och känna sig fin. Känslomässigt är det en jättebra idé att strutta runt i sommarjackan.   Vi blev ju fina!   Galishimos skötte sig jättefint som vanligt och gjorde sitt allra bästa. Fast det var tredje passet på tre dagar så han var lite trött idag. Trött får man vara, om man är en så duktig häst. Nu blir det några vilodagar, för hans del!   Tack till underbaraste sambon som fotat.