Livet är förändring

Per fotade min träning med Galishimo idag, jag är så nöjd! Ibland går han med huvudet och svansen i vädret och tittar på precis allt annat utom matte, men ofta så slappnar han av och då söker han sig så vackert neråt till bettet. Dessutom så står han alltid stilla som ett ljus när jag säger halt och väntar vänligt när jag trasslar med tömmar, piskan eller annat. Jag är så stolt över min fina häst. Detta kommer att bli så bra! "När Galishimo står stilla stannar tiden." Gammalt djungelordspråk. Han står som ett ljus. Jag har lite halvdålig koll på tömmarna ibland men börjar bli bättre... Duktig totto!

Sambon: "Innan jag träffade dig så låg jag som en abborre på land. Hjälpplöst sprattlande och kippande efter andan. Sedan kom du in i mitt liv..." Jag: "...och petade på dig med en pinne, slet ut ögonen till som metmask och lade resterna av dig i en hink?" Sambon: "Ja. Eh. Ungefär."

Jag älskar att tömköra Galishimo och gör det flera gånger i veckan. Jag hinner knappt ens blogga om det. Jag har inte lust att rida honom just nu men det går ju precis lika bra att gå på marken bredvid honom med långa tyglar, och bara fortsätta träna som om jag varit uppsutten på ryggen. Den största fördelen med att tömköra honom är att jag tydligare kan se honom. Jag ser lättare när han är spänd och avslappnad, och jag blir aldrig orolig när han får Tillfällen Av Fnatt , som fortfarande händer lite då och då, om saker blir spännande. Vad tränar jag på då? Jo, om jag är riktigt noggrann i min träning kommer jag att kunna uppnå La descente de la maine. Galishimo ska gå avspänt med långa kliv. Han får inte bli ihopdragen och trippig om jag använder tyglarna utan han ska ta långa fina steg och vilja framåt. Det låter som en väldigt liten detalj men skillnaden blir enorm om man gör det rätt Förutom att det är hälsosamt för hästen så blir det dessutom en annan ridupplevelse sedan när man s

Även denna vecka har jag renoverat på kvällarna. När sambon kom hem så var väggarna vitmålade och hallmöblerna utbytta. Själv har jag fått någon form av mentalt sammanbrott. Att jobba heltid, renovera och pyssla med hästen kräver ett ganska tight schema. Att träna har inte varit att tänka på. Hallen krävde ett hysteriskt pillande med uttag, lister och alla sex dörrar med tillhörande kanter och elände Tur att sambons föräldrar tagit hand om hundarna. Nu tänker jag vila ett tag. Enligt sambon är det bättre med en glad tjej i handen än en utmattad i hallen. Men efter jag har vilat så kör jag vidare... Jag planerar piffa till det lite mer, med lite färgglada detaljer. Som färgglada galgar till hatthyllan.   Här kan vi lägga posten i stället för på köksbordet... Jag köpte en färgglad matta Sambon har haft en fin tavla på Varelsen och nu fick den en hedersplats i hallen. Varelsen i egen hög person... hund. Terven trivdes i hallen.

Jag och Galo var på vår första kurs i dag. Det var en tömkörningskurs. Det betyder att man står på marken och styr hästen med jättelånga tyglar (tömar), ungefär som när man kör en häst med vagn. Fast utan vagn. Jag hade betalat en instruktör som heter Rolf. Jag kände mig dubbel inför detta. Jag var lite rädd för att få negativ feedback. Det har ju varit lite jobbigt sedan jag blev avkastad och ibland kommer jag ju på kant med Galo. Och som ni alla vet så gör jag bort mig ibland med hästen. Det skulle vara hemskt att få mer kritik i nuläget. Och när jag anmäler mig på en kurs så måste jag ju förvänta mig kritik för det är ju liksom… det jag betalat för. Så. Jag var lite orolig. ”Det här var ju en fin unghäst!” sa instruktören och fortsatte: ”Det är inte alla unghästar som kan stå så fint och avspänt samtidigt som man pratar så här som vi gör.” Jag nickade. Han är verkligen jätteduktig på att stå stilla. Jag började känna mig lite bättre till mods och slappnade av lit

Sambon kom på den briljanta idén att hänga lite på Galo. Han har aldrig ridit på en häst någonsin. Men han tyckte väl att det var dags att börja hänga lite försiktigt på mitt oinridna arabiska fullblod. Utan skyddsutrustning. Jag tror inte han var särskilt sugen att göra det, men han verkade resonera som så att det vore bäst för hela familjen om jag fick se att jag faktiskt har en snäll häst. För familjefridens skull, helt enkelt. Sagt och gjort. Sambon fick hänga. Galo stod exemplariskt stilla med vaken blick och spetsade öron. Sambon gungade, klappade, hängde och pratade med Galo. Och egentligen såg Galo -till och med- ut att gilla det...

Det blev inget tränings-boot-camp. Jag har renoverat köket i stället. Jag kom på att min sambo säkert skulle bli glatt överraskad om han kom hem till ett nytt kök, till helgen. Det blir ju lätt, tänkte jag. Jag behöver bara måla stolarna och väggarna och köpa lite pyssel. Det hinner jag när jag kommer hem från arbetet. Det blir ett mysigt kvällspyssel, tänkte jag. Och alla kommer att bli glada. Det blir ju lätt. Tänkte jag. Tyvärr så kan jag inte sådär vansinnigt mycket om renovering. Och tydligen så tar det tid. Man måste måla flera varv ibland för att färgen ska täcka. Stolarna, som var mörkt blå, behövde målas fyra gånger innan den mörkt blå färgen slutade lysa igenom. Fyra gånger. Fyra. Gånger. Ett varv på en stol tog 40 minuter. Gångrar man detta på fyra stolar och ett bord så tog ett varv 3 tim och 20 minuter. Och så fyra varv på detta. 13 timmar och 20 minuter. På kvällstid. Efter arbetet. Väggarna behövde målas två varv. I brunt och vitt. Det tog också f