Livet är förändring

  Jag känner instinktivt när kropp och själ inte vill längre. Jag är glad över den känslan för det är väl den som saknas när personer blir utbrända. Självförsvaret. Det är jobbet och pendlandet till Ares som jag inte klarar av längre. Förut hade jag sex minuters bilväg till stallet och Ares hade fri tillgång på mat. Jag kunde klä på mig hästkläder en lunchrast, åka till stallet, göra något med Ares, och bara jobba ikapp en halvtimme eller timme utan problem på kvällen.  Men nu ser det totalt annorlunda ut. Ares fick ju fång i Juni och vi har haft honom på diet och packar höpåsar åt honom. Det är 27 kilometer till stallet, nästan en halvtimmes körning, och Ares, som nu inte har fri tillgång till mat längre, behöver äta en stund i lugn och ro, innan jag kan göra något med honom. Jag behöver packa höpåsar åt honom och lägga utanför hagen, och vi har ett joursystem då vi turas om att ge hästarna mat så ibland behöver jag ge dem frukost innan jag åker till jobbet. Timmarna rinner i...

  Mamma och Super-Sessan, två år Efter ganska mycket blåst, regn och slask så hade vi några riktigt fina helgdagar. På lördagen red jag ut med Ares i Lillskogen och han var jättetrevlig. Han är lite otryggare ensam med mig ute, men inte så att man på något vis hänger lös i sadeln. Det går bara lite långsammare än vanligt. Och det är skönt att han hellre går lite försiktigare än stressar på. Jag var lite förkyld men kände ändå att det fanns energi att rida ut med honom själv utan att känna att det var allt för utmanande. Det var både flygplan och hängflygåkare i luften, och en gräsklippare på byn tillbaka. Inget som bekymrade varken mig eller Ares. Så skönt det känns! Sedan hälsade mamma på, på söndagen, och vi tog en promenad med Super-Sessan i Lillskogen. Jag var klart mest nervös av alla i sällskapet. Mamma gick nöjt och njöt av solskenet och Sessan var i sin egen bubbla. Jag gick ständigt runt och kikade efter hundar, gräsklippare, cyklister, motorflygåkare, och allt möjligt. Or...

  Ares och Super-Sessan har träffat en tandläkare från Distriktsveterinärerna, och det var en intressant upplevelse. Först gav hon Ares lugnande, och Ares blev rejält stenad. Han vinglade en hel del och de var skönt att Jonatan var med och stabiliserade upp honom, jag blev lite orolig över vinglandet och blev rädd att han skulle falla omkull. Ares fick sin första undersökning och sina vargtänder dragna för två år sedan och det kan man läsa om HÄR.   Jag var lite för nervös för att te en bild på honom men kände mig lite lugnare med Sessan. För hon är ju vår Super-Sessa, och Jonatan hade ett bra grepp om henne.  Sessan blev också ganska stenad på sin dos, trots att hon inte alls vinglade som Ares, men tungan var trots detta väldigt livlig, så veterinären fick spraya in bedövningsspray för att inte tungan skulle åka runt i varje moment hon gjorde. Veterinären fann två vargtänder som hon tog bort och en liten påbörjan till foderinpackning mellan två mjölktänder, som vi ...

Jag tog en uteritt med Ares hagkompis Faxen och hans medryttare i onsdags. Ares var riktigt pigg och bubblade av energi. Jag behövde bara viska med framåthjälper så gasade han iväg glatt som en Ferrari. Vi travade tillsammans och det gick snabbt och yvigt. Det var riktigt roligt men jag dröp i svett efteråt. Jag var lite orolig över att hans bubblande och lite extatiska tittande och vinglande ska bli en bockning jag inte kan parera, men det kom aldrig. Ares skötte sig jättebra.  Jag har klippt honom också. Det blev lite för mycket att jobba heltid nu och hålla flätorna fina. Allt oftare såg de bara risiga ut. Nu blev det lite mer lättskött. Ares fick en lite mer gullig och ponny-aktig uppsyn. Allt måste inte se perfekt ut. Vi kan spara ut manen mer i framtiden om jag vill det! Nu ska vi testa att rida samma tur med samma sällskap på söndag också. Jag har känslan av att han är lugnare då. Han brukar vara en häst som tycker saker är spännande "första gången" men sedan tycker ha...

  Visst är det jättekul att galoppera med Ares, men det som är absolut roligast, och som får hjärtat att sjunga, är att han slutat luftsnappa i stallgången, och i stället står och vilar. Eller gosar. Jag hade svårt att ta in att det var sant i lördags, jag tänkte att han kanske bara slumpmässigt hade en bra dag. Men idag, söndag, var det omöjligt att undgå. Han slappnar av. Han mår bra igen. Vilken otrolig, otrolig tur, att jag vågade tjata på hovslagaren om att jag ville ha skor på honom. Ibland har man tur när man tänker. Men Ares är min grabb, och jag gör allt jag kan för att tolka honom rätt.  Ja och som sagt -jag har gjort några galoppfattningar och alla kändes jättebra.  Jobbigast är det att fatta galopp i högervarv för han vill gärna länga halsen i den formen och jag försöker ge honom så mycket tygel som möjligt. Så det känns läskigt att släppa tygeln och gasa, då lutar jag mig framåt och så tar jag ett rejält tag i hans man och håller fast mig lite. Hittills har d...

  Jag undrar om inte Ares nya skor gav större effekt än vad jag från början tänkte mig. Jag måste låta några flera dagar gå, och se vad som händer. Åtminstone en dag till. Ares har nästan helt slutat luftsnappa sedan han fick nya skor. Han kan göra det alldeles i början när jag ställer upp honom i spiltan, men idag blev det bara ett par luftsnappningar under någon minut, och inte alls med samma intensitet. Sedan var han lugnet själv utan minsta lilla luftsnappning den halvtimme jag pysslade med honom för att göra honom i ordning. Det är en jättestor skillnad.  Han har även blivit gosigare. Även när jag har gett honom lite hö i spiltan att pyssla med så släppte han maten och valde i stället att lägga huvudet i min famn, lägga sin stora tunga haka mot min axel, eller trycka mig mot sig i en liten "brottar-kram" som jag brukar kalla det. När han fått huvudet över axeln på mig i en kram så började han muffla med mulen mot min rygg tills jag började fnittra. Han är alltså jättegos...

  Nu stänger jag officiellt kapitlet om Ares fång.  Nu har han det inte längre.  Han har haft det.  I tisdags fick vi på honom skor med kilsulor för att skydda hans egen sula och han blev mycket tryggare när han rörde sig både i sin egen hage, och ut på tur. Jag valde vanliga hästskor för att vara säker på att han har rätt skydd 24 timmar om dygnet, även i hagen, och inte bara vara skyddad den stund han har på sig boots. Givetvis fattade jag inte beslutet förrän jag vridit och vänt på frågan med både en hovformspecialist och hovslagare.  Så nu avslutar jag kapitlet om Ares fång, jag avslutar grubblerierna om Ares hovar, och säger till mig själv att detta är över. Framöver ska vi vara noggranna med vad han äter, men utgå i från att han är frisk, fullt användbar i alla syften, och självklart ska hållas i bästa möjliga toppskick, efter vad jag orkar och förmår.  Får han fång igen i framtiden så blir det morgondagens fråga då man kanske behöver gå djupare med d...