Jättekul galopp och ingen luftsnappning

 

Visst är det jättekul att galoppera med Ares, men det som är absolut roligast, och som får hjärtat att sjunga, är att han slutat luftsnappa i stallgången, och i stället står och vilar. Eller gosar. Jag hade svårt att ta in att det var sant i lördags, jag tänkte att han kanske bara slumpmässigt hade en bra dag. Men idag, söndag, var det omöjligt att undgå. Han slappnar av. Han mår bra igen. Vilken otrolig, otrolig tur, att jag vågade tjata på hovslagaren om att jag ville ha skor på honom. Ibland har man tur när man tänker. Men Ares är min grabb, och jag gör allt jag kan för att tolka honom rätt. 

Ja och som sagt -jag har gjort några galoppfattningar och alla kändes jättebra. 

Jobbigast är det att fatta galopp i högervarv för han vill gärna länga halsen i den formen och jag försöker ge honom så mycket tygel som möjligt. Så det känns läskigt att släppa tygeln och gasa, då lutar jag mig framåt och så tar jag ett rejält tag i hans man och håller fast mig lite. Hittills har det inte behövts! 

”Vilken fin ridhäst du skapat!” sade Jonatan när vi körde hem. 

”Vilket fint ekipage DU skapat!” bollade jag tillbaka. Vem är det som stått på ridbanan i två år och hjälpt mig genom allt? Det är ju inte förrän de senaste sex månaderna ridningen mentalt lossnat på riktigt för mig, men nu är vi här. 

Jag tycker förresten att jag blir mjukare och mjukare med Ares. Jag använder mindre hjälper och ställer tålmodigt samma fråga tills han svarar rätt. Blir två galoppfattningar sämre så ändrar jag inget alls, ökar inte trycket, utan ställer samma fråga igen på samma plats så får han nya chanser att svara rätt. Det handlar väl om att jag har respekt för honom och hans välvilja, och inte fokuserar på resultaten i första hand. 

Han ställer ju snällt upp på så mycket, guldkillen!