Nu tog orken slut

 

Jag känner instinktivt när kropp och själ inte vill längre. Jag är glad över den känslan för det är väl den som saknas när personer blir utbrända. Självförsvaret.

Det är jobbet och pendlandet till Ares som jag inte klarar av längre. Förut hade jag sex minuters bilväg till stallet och Ares hade fri tillgång på mat. Jag kunde klä på mig hästkläder en lunchrast, åka till stallet, göra något med Ares, och bara jobba ikapp en halvtimme eller timme utan problem på kvällen. 

Men nu ser det totalt annorlunda ut. Ares fick ju fång i Juni och vi har haft honom på diet och packar höpåsar åt honom. Det är 27 kilometer till stallet, nästan en halvtimmes körning, och Ares, som nu inte har fri tillgång till mat längre, behöver äta en stund i lugn och ro, innan jag kan göra något med honom. Jag behöver packa höpåsar åt honom och lägga utanför hagen, och vi har ett joursystem då vi turas om att ge hästarna mat så ibland behöver jag ge dem frukost innan jag åker till jobbet. Timmarna rinner iväg och jag börjar ticka allt mer minus på mina flextimmar. 

Förutom jobb och häst är jag ju fortfarande ordförande på bostadsrättsföreningen. Vi har releinat markliggande rör och byter tak, ett projekt jag initierat, för många miljoner. Jag har ju huvudansvaret och behöver vara med på byggmöten och besiktningar. Det är lärorikt men vid en slutbesiktning idag, så kände jag bara att denna vardag är helt hopplös. Dygnet har bara ett visst antal timmar och jag behöver vila. 

Så det är med andra ord dags att ta hem hästarna hem till oss i Sjöbotten. Förmodligen redan till helgen. Även detta känns lite jobbigt, för jag är ju redan trött. Trötthet skapar mer oro och jag tappar mitt mentala filter, skinnet på näsan. 

Vi ska prova att åter ge Ares fri tillgång av mat, men med slowfeednät, då han börjat luftsnappa väldigt illa igen och uttrycker sig allt mer stresssad. De andra hästarna på samma diet reagear inte alls som Ares, de accepterar läget. Ares får stereotypier och upprepade stressade rörelsemönster. Han mår inte toppen på dieten. Om han börjar gå upp i vikt för mycket av den fria tillgången så ska jag köpa höautomater som utlöser sig dygnet runt och se om det förändrar något. Men första planen är att ge honom fri tillgång, ökad motion, och se hur han klarar det. 

Så det känns både jobbigt och skönt att orken tagit slut. 

Att vara säker på att man inte orkar ett blad till på det gamla kapitlet, 

och måste börja på det nya.